Igår hade jag en sådan där vild, galen och ungdomlig kväll. Efter att ha kommit fem timmar för sen till förfesten där det dracks öl och jäger i sedvanlig kvällsanda ändrar vi färdriktning och anländer direkt till stället där allt ska hända.
Utan minsta antydan till kö, men likväl ett gäng fulla tonåringar i närheten av ingången (även känd som utgången) gjorde vi en snygg entré i form av en öppen mun med tillhörande grimas på stället för kvällen när vi fick höra inträdespriset. 200 kronor. 200 kronor för att få komma in på stället man kallar Coco. Som Cafét och Café Opera. Coco och Coco Thai. Vi övervägde att vända hem och kolla på film, men bestämde oss för att slå ett slag för vår ungdomliga och vilda sida och gå in istället. Och så lite för att våra vänner skickade hotande sms om att vi var dåliga om vi inte gjorde dem sällskap.
Så vi betalar våra ostudentprismässiga 200 inträdeskronor och går in för att mötas av stadens 12-åriga befolkning vilka uppenbarligen fyllt 18 (alternativt fått falskleg i julklapp). Jag har aldrig känt mig så gammal och började för en stund fundera på vart jag parkerat min rullator.
Så händer det, mina skors undersidor saknar all form av friktion, delar av dansgolvet dansar inte i samma takt som mig, den otaktiga dansdelen stöter till mig, jag placerar min fot i en utspilld drink och jag sätter mig. Bara sådär sitter jag ner, nästan på marken, men räddad av en scen i ungefärlig klassisk stolshöjd och min halksittnings pinsamhet förminskas en aning. Men likväl har jag satt mig ner mitt under Waka Waka. Detta utan en droppe alkohol att skylla på och bara med en ursäktande ålder vilken spelar sin rätt. Jag halkade och önskade att jag haft broddar eller åtminstone mer fotriktiga skor. Som Ecco eller något annat man får ha när man kommit upp sig i åren.
Men så fortsätter vi kvällen på sedvanligt ulricehamnskt manér och drar efter att Coco stängt vidare till Jamaica. Det är där man äter mat som är för dyr i en fin och nattmässig monopolistisk anda. Igår åt vi således alldeles för dyra och inte alls särskilt goda pommes frites, vilket även resten av Ulricehamn gjorde. Det kändes rätt bra, som något man gör på traditionsenligt vis. Som Kalle Anka klockan 15 på julafton. Jamaica klockan 3 en lördagskväll i U:et.
Men nu tänker jag inte bli äldre.
söndag, december 26
lördag, december 25
torsdag, december 23
En till dagen före dagen
Har jobbat konstant de senaste dagarna och kan i vanlig ordning nu slå in paket i sömnen. Möjligen gör jag det också, åtminstone drömmer jag om det.
Julgranen är klädd, julkorven stoppad på traditionsenligt vis, skinkan står i ugnen, paketen är inte inslagna och kommer inte vara det förrän mamma som har uppesittarkväll gått och lagt sig alldeles för sent, ljusen är tända, 23-tårtan från jobbet äten och mamma står i köket och bakar. Det kan bli bra.
Julgranen är klädd, julkorven stoppad på traditionsenligt vis, skinkan står i ugnen, paketen är inte inslagna och kommer inte vara det förrän mamma som har uppesittarkväll gått och lagt sig alldeles för sent, ljusen är tända, 23-tårtan från jobbet äten och mamma står i köket och bakar. Det kan bli bra.
onsdag, december 15
Saker jag inte förstår
Det sägs att ju mer man läser, desto mindre vet man. Och nu, när jag nästan har gjort min fjärde termin på eftergymnasial nivå (ja, jag njuter av uttrycket) har jag hamnat i någon vardag där jag ser det allra mesta som något att lyfta på ögonbrynet inför.
Som en kursare av det manliga könet som alltid har för korta tröjor. Varför? Jag förstår inte.
Som en annan kursare som hade rosa bh under en tight, vit tröja. Varför? Jag förstår inte.
Som min hyresvärd som fick för sig att man skulle påbörja ett asfalteringsarbete av området sista veckan i november utan en tanke på att snö kan försvåra sådant. Varför? Jag förstår inte.
Som min hyresvärd som började asfalteringsarbetet med att gräva bort översta lagret grus på området, väntade in snön och skickade ut ett mail där de beklagade den vita nederbörden och konstaterade att man nu varken kunde asfaltera eller skotta området pga snön respektive brunnar över markytan. Varför? Jag förstår inte.
Som mitt adressbyte utan att jag flyttar en centimeter. Varför? Jag förstår inte.
Som att jag helt plötsligt bytt brevlåda med grannen. Varför? Jag förstår inte.
Som SJ. Varför? Jag förstår inte.
Som att jag kom i tid till skolan igår när jag försovit mig rejält. I mer tid än vad jag gör när jag vaknar när jag ska. Varför? Jag förstår inte.
Som skånska. Varför? Jag förstår inte.
Som när jag börjar jobba och varför min chef inte ringer. Varför? Jag förstår inte. Jag spelar svårflirtad och kan givet detta inte vara den som ringer.
Som för vilka pengar jag ska köpa julklappar. Och när. Varför? Jag förstår inte.
Som varför det står en kundvagn parkerad i vårt cykelställ. Varför? Jag förstår inte.
Jag tar nog lov nu.
Som en kursare av det manliga könet som alltid har för korta tröjor. Varför? Jag förstår inte.
Som en annan kursare som hade rosa bh under en tight, vit tröja. Varför? Jag förstår inte.
Som min hyresvärd som fick för sig att man skulle påbörja ett asfalteringsarbete av området sista veckan i november utan en tanke på att snö kan försvåra sådant. Varför? Jag förstår inte.
Som min hyresvärd som började asfalteringsarbetet med att gräva bort översta lagret grus på området, väntade in snön och skickade ut ett mail där de beklagade den vita nederbörden och konstaterade att man nu varken kunde asfaltera eller skotta området pga snön respektive brunnar över markytan. Varför? Jag förstår inte.
Som mitt adressbyte utan att jag flyttar en centimeter. Varför? Jag förstår inte.
Som att jag helt plötsligt bytt brevlåda med grannen. Varför? Jag förstår inte.
Som SJ. Varför? Jag förstår inte.
Som att jag kom i tid till skolan igår när jag försovit mig rejält. I mer tid än vad jag gör när jag vaknar när jag ska. Varför? Jag förstår inte.
Som skånska. Varför? Jag förstår inte.
Som när jag börjar jobba och varför min chef inte ringer. Varför? Jag förstår inte. Jag spelar svårflirtad och kan givet detta inte vara den som ringer.
Som för vilka pengar jag ska köpa julklappar. Och när. Varför? Jag förstår inte.
Som varför det står en kundvagn parkerad i vårt cykelställ. Varför? Jag förstår inte.
Jag tar nog lov nu.torsdag, december 2
Det är faktiskt vi som bygger framtiden
Egentligen är jag sansad och allt det där. Egentligen är jag nyanserad. Egentligen är det här en blogg som inte handlar om att jag lägger alldeles för många timmar i veckan på ett ungdomsförbund. Men så var jag ju på förbundsstämma i helgen. Och så var det i helgen en ny förbundsstyrelse valdes. Och det kommer bli så himla bra. Och det är ett så bra förbund.Och framförallt är det så himla bra människor.
Nörd är som sagt det nya cool. Det kan inte sägas tillräckligt många gånger.
tisdag, november 30
måndag, november 22
En annan framtid
När jag var liten och tänkte på mig själv som 21-åring målade jag inte upp någon bild där jag skulle vara en sådan som hade förhöjd puls när jag läste tidningsrubriker vilka kräver något fjantigt förbud mot tobaksreklam. Jag skulle vara en cool typ. En sådan som kanske säger "varårå?" med någon cool attityd och som en sådan som har något annat att tänka på. Riktigt precist hur jag uppfattade min framtida coolhet vet jag inte, men en del räknade jag med all sannolikhet bort. Som min nutida kvällsunderhållning.
Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka mig själv när jag sitter och, på riktigt, kollar på direktsänd webb-tv från Ulricehamns pågående kommunfullmäktigesammanträde. Jag vet inte hur jag ska tolka det när jag sitter, tittar på det, försummar mitt pluggande, gör allt färre och färre uppgifter trots att de ska vara klara imorgon och i en liten pulshöjning tänker att jag önskar att jag var där. Där, i den gråaste sammanträdessalen bland politiker vars retorik inte är den mest fängslande (diplomati AB), där önskade jag för en sekund att jag var. Där önskade jag att jag fick vara, för att få ställa mig i talarstolen och faktiskt kolla upp åtminstone den lilla stunden då jag säger "tack, ordförande, presidium, fullmäktigeledamöter och åhörare". Med all sannolikhet var det inte den bilden jag målade upp av mig själv när jag planerade mitt 20-årsjag.
Men när någon går upp i talarstolen och kallar budgetförslaget och diskussionen kring det för årets höjdpunkt, känner jag mig rätt nyanserad. Då känner jag att jag trots allt är rätt lugn.
Men alla vet ju trots allt att nörd är det nya cool.
Och så en sista pulshöjare, vad är det för dialekt? Sådan pratas aldrig när jag är hemma. Jag tror kameran lägger på dialekt på samma sätt som den skulle lägga till kilon.
Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka mig själv när jag sitter och, på riktigt, kollar på direktsänd webb-tv från Ulricehamns pågående kommunfullmäktigesammanträde. Jag vet inte hur jag ska tolka det när jag sitter, tittar på det, försummar mitt pluggande, gör allt färre och färre uppgifter trots att de ska vara klara imorgon och i en liten pulshöjning tänker att jag önskar att jag var där. Där, i den gråaste sammanträdessalen bland politiker vars retorik inte är den mest fängslande (diplomati AB), där önskade jag för en sekund att jag var. Där önskade jag att jag fick vara, för att få ställa mig i talarstolen och faktiskt kolla upp åtminstone den lilla stunden då jag säger "tack, ordförande, presidium, fullmäktigeledamöter och åhörare". Med all sannolikhet var det inte den bilden jag målade upp av mig själv när jag planerade mitt 20-årsjag.
Men när någon går upp i talarstolen och kallar budgetförslaget och diskussionen kring det för årets höjdpunkt, känner jag mig rätt nyanserad. Då känner jag att jag trots allt är rätt lugn.
Men alla vet ju trots allt att nörd är det nya cool.
Och så en sista pulshöjare, vad är det för dialekt? Sådan pratas aldrig när jag är hemma. Jag tror kameran lägger på dialekt på samma sätt som den skulle lägga till kilon.
fredag, november 19
Snö och juridiska påföljder
Det snöar! På skånska heter det uppenbarligen snöstorm, men hemma brukar vi bara benämna det som "att snöa". Och jag har cyklat. Tjusningen med att vara ett med sin världsmästarcykel är lite mer diffus med snöslasket på marken och de stickande snöflingorna i ögonen. Men jag blev faktiskt glad när jag såg snön i morse - på riktigt!
Men en väderleksrapport är såklart bara en skeninledning. Vad jag egentligen vill dela med resten av världen är att jag idag har maxat mig själv studiemässigt. Först fick vi tillbaka veckans PM - där vi oväntat nog maxat poängen - och i ett stycke jag skrivit hade vi fått ett "Bra!" trots att jag varit övertygad om att jag varit lost vid skrivandet.
Och nu, hjärtklappningen var som hårdast och tentaresultatet skulle kollas efter 15-poängstentan.
VG. Jag fick VG.
Och det pinsamma? Jag hoppade runt och skrek. På riktigt. På impuls.
Men det gör jag gärna igen.
Men en väderleksrapport är såklart bara en skeninledning. Vad jag egentligen vill dela med resten av världen är att jag idag har maxat mig själv studiemässigt. Först fick vi tillbaka veckans PM - där vi oväntat nog maxat poängen - och i ett stycke jag skrivit hade vi fått ett "Bra!" trots att jag varit övertygad om att jag varit lost vid skrivandet.
Och nu, hjärtklappningen var som hårdast och tentaresultatet skulle kollas efter 15-poängstentan.
VG. Jag fick VG.
Och det pinsamma? Jag hoppade runt och skrek. På riktigt. På impuls.
Men det gör jag gärna igen.
måndag, november 15
Trevligheter och glada människor
Det känns extra bra att skriva PM när man i uppgiftens beskrivning får veta att man ska representera ett företag där "Verksamheten är trevlig och ni är alla glada människor."
Om man skulle utgått från annat får man bara sådär en upplysning som en klapp på kinden istället för en örfil att det här minsann är en optimistisk kurs. Känns lite så här, känns riktigt sött.
Det blir ännu bättre av att jag har en sådan där föreläsare som man automatiskt tycker om, ni vet, en sådan som är rolig i smyg. En sådan som gör liknelser om att det är klart man önskar att alla internationella tvister skulle lösas i Borås Tingsrätt (ja, Borås!). En sådan som har en riktig professorsfrisyr, ni vet, som borde ha klippt sig förra året, men inte vill erkänna sin brist på ungdomlig hårväxt för att minska längden på de strån som finns kvar på huvudet. Ni vet en sådan människa som man tycker om med en gång. En sådan som ger skriftliga instruktioner där "Verksamheten är trevlig och ni är alla glada människor". Jag gillar det. Skarpt.
Om man skulle utgått från annat får man bara sådär en upplysning som en klapp på kinden istället för en örfil att det här minsann är en optimistisk kurs. Känns lite så här, känns riktigt sött.
Det blir ännu bättre av att jag har en sådan där föreläsare som man automatiskt tycker om, ni vet, en sådan som är rolig i smyg. En sådan som gör liknelser om att det är klart man önskar att alla internationella tvister skulle lösas i Borås Tingsrätt (ja, Borås!). En sådan som har en riktig professorsfrisyr, ni vet, som borde ha klippt sig förra året, men inte vill erkänna sin brist på ungdomlig hårväxt för att minska längden på de strån som finns kvar på huvudet. Ni vet en sådan människa som man tycker om med en gång. En sådan som ger skriftliga instruktioner där "Verksamheten är trevlig och ni är alla glada människor". Jag gillar det. Skarpt.
söndag, november 14
För kung och fosterland
Inatt dödade jag kungen. Det var inte brutalt, det var en konung värdigt. Men han dog. Jag orsakade landssorg. Det var fruktansvärt.
Det var visserligen en dröm.
Det började kanske lite med lejon och noshörningar och annat som jag trodde var att överträffa min egen fantasi. Men förmodligen var min Spotifylista med enbart musik från Disney något som gav mina drömmar möjlighet att tänka Lejonkungen, lejon och således också Sveriges konung.
För helt plötsligt var ett av lejonen dödat av några av noshörningar (hur noshörningarna härleds från gårdagens händelser vet jag absolut inte) och helt plötsligt var lejonet inget lejon, utan kungen. Och helt plötsligt var det det jag som låg bakom bråket mellan lejon och noshörningar och helt plötsligt var Sveriges landssorg delvis mitt fel. Jag vaknade kallsvettig.
Dels kallsvettig för att jag hade orsakat flaggor på halv stång över hela landet och dels kallsvettig för jag börjar undra om det är så här mitt undermedvetna börjar överväga att ge upp min rojalistiska åsikt för en mer republikansk sådan. Men det skulle jag ju aldrig erkänna.
Jag gillar ju kungen. Att jag drömmässigt dödar honom med noshörningar kan ju inte vara något viktigt.
Jag gillar kungen. Jag gillar inte Freud.
Det var visserligen en dröm.
Det började kanske lite med lejon och noshörningar och annat som jag trodde var att överträffa min egen fantasi. Men förmodligen var min Spotifylista med enbart musik från Disney något som gav mina drömmar möjlighet att tänka Lejonkungen, lejon och således också Sveriges konung.
För helt plötsligt var ett av lejonen dödat av några av noshörningar (hur noshörningarna härleds från gårdagens händelser vet jag absolut inte) och helt plötsligt var lejonet inget lejon, utan kungen. Och helt plötsligt var det det jag som låg bakom bråket mellan lejon och noshörningar och helt plötsligt var Sveriges landssorg delvis mitt fel. Jag vaknade kallsvettig.
Dels kallsvettig för att jag hade orsakat flaggor på halv stång över hela landet och dels kallsvettig för jag börjar undra om det är så här mitt undermedvetna börjar överväga att ge upp min rojalistiska åsikt för en mer republikansk sådan. Men det skulle jag ju aldrig erkänna.
Jag gillar ju kungen. Att jag drömmässigt dödar honom med noshörningar kan ju inte vara något viktigt.
Jag gillar kungen. Jag gillar inte Freud.
lördag, november 13
torsdag, november 11
Som en modeblogg, fast utan modet
Idag har jag pimpat mitt CV med stil istället för innehåll. Man ska sticka ut, men vara sådär lagom, sägs det. Jag tänkte beige och räknar med att alla coola arbetsgivare ska flockas kring mig (men trånar i smyg efter att ha ett CV som ser ut så här eller så här).Idag har jag blivit klar med ett grupparbete i tid (nåja, en timme innan deadline).
Idag har jag benämnt den halvsöndriga lampan utanför tvättstugan som partylampan. Känns som en optimistisk och väldigt rätt mental inställning att ha för en epileptiskt blinkande ljuskägla.
Idag har jag cyklat upp för Lunds enda backe (för det är såklart på toppen av den jag bor) på en fruktansvärt packad cykel med en fruktansvärt packad väska. Den där lagboken borde tunnas ut av mer än bara ideologiska skäl.
Idag har jag erkänt min fascination för modebloggar genom att lägga till några i min speciella mapp. Den jag för mig själv intalar innehåller intellektuellt stimulerande och filosofiskt tankeväckande bloggar. Och så nu sådana som mest består av "Dagens outfit".
Idag har jag kollat på min, på A4-papper, utskriva SJ-biljett. Jag visste knappt att man kunde skriva ut SJ-biljetter - men uppenbarligen går det om man är ute i god tid vid biljettköp. Det har jag aldrig varit innan. Men nu har jag bokat biljett hem för i jul och planerat in när jag börjar jobba. Jag ska bara prata med chefen om det också, att jag tänkte jobba alltså.
Bra. Känns bra.
söndag, november 7
Till minne
Det är inte som om doften av läppstift går mig obemärkt förbi. Det är inte som om jag kan gå en dag utan att tänka på dig. Det är inte som om jag är nöjd med vardagen. Det är inte som om jag inte önskar att du var här. Det är inte som om jag inte är rädd för att vakna en morgon och inte sakna dig.
Jag är jätterädd för att glömma hur du fick doften av läppstift att bli så trygg, hur du kunde ta så mycket av din Elizabeth Arden-parfym, men ändå vara så måttlig. Hur du kunde klaga så över vad du hade i din garderob, men ändå alltid hitta något att klaga på när du köpte nya plagg, hur du oavsett alltid var så fint klädd.
Jag saknar hur du spelade dina kasettband på högsta ljudnivå när du var arg. Jag saknar hur du hade en käpp som du inte använde, hur du ringde taxi och alltid skrattande svarade att käppen var ditt bagage. Jag saknar hur arg du kunde bli över att jag missat ditt dagsprojekt i trädgården. Jag saknar hur du, i kramar, alltid slog på det stället på ryggen där det gör ont när man träffas med en handflata. Jag saknar hur du kunna sitta jämte mig och sticka till mig en Läkerol, hur jag kunde svara nej, tack och hur ärligt du sade att jag borde tacka ja - för att jag hade lite dålig andedräkt. Jag saknar din ärlighet. Jag saknar hur jag kunde få vara ditt stöd när vi var ute och gick, hur jag kunde få hålla ut min arm för ditt grepp. Jag saknar hur du blev paff när en läkare sade till dig att du kanske skulle räkna med att må lite dåligt, att du trots allt var 90 år.
Jag önskar att jag någon gång kunde ringa hem för att höra din röst. Att jag visste vart jag skulle vända mig när jag vill prata med dig. När jag vill känna din närhet.
Jag saknar dig. Jag tände ett ljus för dig igår. Har dig som mitt ljus som aldrig slocknar.
Jag är jätterädd för att glömma hur du fick doften av läppstift att bli så trygg, hur du kunde ta så mycket av din Elizabeth Arden-parfym, men ändå vara så måttlig. Hur du kunde klaga så över vad du hade i din garderob, men ändå alltid hitta något att klaga på när du köpte nya plagg, hur du oavsett alltid var så fint klädd.
Jag saknar hur du spelade dina kasettband på högsta ljudnivå när du var arg. Jag saknar hur du hade en käpp som du inte använde, hur du ringde taxi och alltid skrattande svarade att käppen var ditt bagage. Jag saknar hur arg du kunde bli över att jag missat ditt dagsprojekt i trädgården. Jag saknar hur du, i kramar, alltid slog på det stället på ryggen där det gör ont när man träffas med en handflata. Jag saknar hur du kunna sitta jämte mig och sticka till mig en Läkerol, hur jag kunde svara nej, tack och hur ärligt du sade att jag borde tacka ja - för att jag hade lite dålig andedräkt. Jag saknar din ärlighet. Jag saknar hur jag kunde få vara ditt stöd när vi var ute och gick, hur jag kunde få hålla ut min arm för ditt grepp. Jag saknar hur du blev paff när en läkare sade till dig att du kanske skulle räkna med att må lite dåligt, att du trots allt var 90 år.
Jag önskar att jag någon gång kunde ringa hem för att höra din röst. Att jag visste vart jag skulle vända mig när jag vill prata med dig. När jag vill känna din närhet.
Jag saknar dig. Jag tände ett ljus för dig igår. Har dig som mitt ljus som aldrig slocknar.
lördag, november 6
Hemma hos arbetets söner
Har försummat bloggen och har allmän tråkighet som ursäkt. Låter dagarna gå utan att riktigt veta vad jag gör. Planerar ena dagen in ett minutiöst schema för att andra dagen vara så gott som helledig och medföljande helstirrig.
Var i Jönköping med Moderata Studenter, fick höra att man skulle klä ut sig
i sann Halloweenanda på kvällen och med brist på tid och fantasi begränsade jag mig till en av de två slags väsen jag är rätt rädd för. Det vill säga barn och byråkrater. Att klä ut sig till barn krävde alldeles för mycket energi, tänkte min tråkighet någon timme efter avklarad tenta, så byråkrat fick det bli och en namnskylt senare var min outfit klar. Jag skulle inte säga att jag är stolt. Men lite nöjd kanske. Stolt, men inte nöjd, brukar ju gå hem i vissa kretsar annars.
Gjorde klart Jönköping, åkte hem-hem för att få benämningen "mattes lilla älskling" av mamma. Mattes älskling. Matte. Min mamma och jag har kanske en annorlunda relation. Jag vet inte.
Jag åkte vidare till Göteborg för att träffa Ena och göra ett hemma-hos-reportage hos henne. (Nåja.) Vi åt mest. Det var en fin dag och jag bröt nästan inte mot några trafikregler inne i Göteborg mer än att jag nästan - nästan - körde mot enkelriktat en liten nästangång.
Sedan kom jag tillbaka till Lund, började en ny kurs, köpte begagnade böcker och tänkte att jag skulle ha råd med mat som följd. En av de begagnade böckerna hade ett handskrivet citat från en av arbetarrörelsens slagdängor. "Arbetets söner" följer alltså med mig i min nuvarande kurs. Känns sådär.
Var i Jönköping med Moderata Studenter, fick höra att man skulle klä ut sig
i sann Halloweenanda på kvällen och med brist på tid och fantasi begränsade jag mig till en av de två slags väsen jag är rätt rädd för. Det vill säga barn och byråkrater. Att klä ut sig till barn krävde alldeles för mycket energi, tänkte min tråkighet någon timme efter avklarad tenta, så byråkrat fick det bli och en namnskylt senare var min outfit klar. Jag skulle inte säga att jag är stolt. Men lite nöjd kanske. Stolt, men inte nöjd, brukar ju gå hem i vissa kretsar annars.Gjorde klart Jönköping, åkte hem-hem för att få benämningen "mattes lilla älskling" av mamma. Mattes älskling. Matte. Min mamma och jag har kanske en annorlunda relation. Jag vet inte.
Jag åkte vidare till Göteborg för att träffa Ena och göra ett hemma-hos-reportage hos henne. (Nåja.) Vi åt mest. Det var en fin dag och jag bröt nästan inte mot några trafikregler inne i Göteborg mer än att jag nästan - nästan - körde mot enkelriktat en liten nästangång.
Sedan kom jag tillbaka till Lund, började en ny kurs, köpte begagnade böcker och tänkte att jag skulle ha råd med mat som följd. En av de begagnade böckerna hade ett handskrivet citat från en av arbetarrörelsens slagdängor. "Arbetets söner" följer alltså med mig i min nuvarande kurs. Känns sådär.
torsdag, oktober 28
Säljer man tvem ett; gälde skadan åter, och den behålle godset, som först köpte
Nu är min optimistiska sida dominant igen. Regn, tentaplugg och annat som fått mig att dö lite inombords borde närma sig sitt slut.
- Tentaplugget är över. Tentan är imorgon och jag kan inte behöva plugga mer nu.
- Lars är nytt kommunalråd i Ulricehamn - äntligen!
- Jönköping ska besökas för Höstkonvent i helgen
- Hem, jag ska åka hem en sväng och få familj, bil, mat och TV-doser!
- Göteborg, jag ska till världens bästa Ena och äntligen få se hennes lägenhet
- Jag ska slippa bära på lagboken. Åtminstone fram till onsdag.
- Tentaplugget är över. Tentan är imorgon och jag kan inte behöva plugga mer nu.
- Lars är nytt kommunalråd i Ulricehamn - äntligen!
- Jönköping ska besökas för Höstkonvent i helgen
- Hem, jag ska åka hem en sväng och få familj, bil, mat och TV-doser!
- Göteborg, jag ska till världens bästa Ena och äntligen få se hennes lägenhet
- Jag ska slippa bära på lagboken. Åtminstone fram till onsdag.
tisdag, oktober 26
måndag, oktober 25
Juriskt pluggande
Idag har jag sett fram emot toalettpauser - för miljöbytets skull.
Idag har jag suttit i bibliotekets tysta läsesal i nio timmar. Livat.
Men jag tycker faktiskt det är rätt så roligt. Av någon anledning jag inte tänker lägga in någon freudiansk eller annan, för min personlighets skull negativ, värdering är arv och konkurser nästan så roliga att det kliar i fingrarna när man ser en sådan uppgift komma. Nästan. Helt insnöad har jag inte blivit. Än.
Häromdagen adressändrade jag. Kanske lite för sent för att diverse myndigheter ska vara lyckliga, men så har jag aldrig sett det som min uppgift att finnas till för att göra myndigheters eller någon annan jobbig byråkratis tillvaro bättre. Lite revolt i en nu annars väldigt pliktig pluggexistens måste man ju tillåta sig. Men nu återstår ett smärre byråkratiproblem, borde man göra en tillfällig adressändring till UB:s tysta läsesal nu?
Nu ska jag koppla av genom att titta på några avsnitt ur en serie. Ally McBeal. Mycket för att jag tycker det är kul. Mycket för att det är den enda serien jag äger. Lite för att jag ska få känna mig nördigt cool. Jurigt cool.
Idag har jag suttit i bibliotekets tysta läsesal i nio timmar. Livat.
Men jag tycker faktiskt det är rätt så roligt. Av någon anledning jag inte tänker lägga in någon freudiansk eller annan, för min personlighets skull negativ, värdering är arv och konkurser nästan så roliga att det kliar i fingrarna när man ser en sådan uppgift komma. Nästan. Helt insnöad har jag inte blivit. Än.
Häromdagen adressändrade jag. Kanske lite för sent för att diverse myndigheter ska vara lyckliga, men så har jag aldrig sett det som min uppgift att finnas till för att göra myndigheters eller någon annan jobbig byråkratis tillvaro bättre. Lite revolt i en nu annars väldigt pliktig pluggexistens måste man ju tillåta sig. Men nu återstår ett smärre byråkratiproblem, borde man göra en tillfällig adressändring till UB:s tysta läsesal nu?
Nu ska jag koppla av genom att titta på några avsnitt ur en serie. Ally McBeal. Mycket för att jag tycker det är kul. Mycket för att det är den enda serien jag äger. Lite för att jag ska få känna mig nördigt cool. Jurigt cool.
fredag, oktober 22
I fought the law
Hade jag varit kille hade jag varit en sådan som haft skäggstubb under tentaperioder. Min tråkighet inför 15 poäng tentamen är omåttlig. Igår skrattade jag åt ett citat från lagboken. På riktigt.
Men jag trivs. Vardagen på Studiecentrum är rätt mysig när det oavsett min tentastorlek ändå är några teknologer vid bordet jämte som har ännu mer ångest, riktigt skägg, otaligt många burkar CocaCola och ännu fler tomma kaffemuggar och ständigt återkommande svordomar ingen visste fanns.
Man är dessutom aldrig så tajt med sina kursare som när man får gråta över arbetsrätten ihop. Jag har så gott som partners in crime, fast bästisar in law.
Igår provade jag dessutom på att svara på några frågor utifrån egna åsikter istället för utifrån lagboken. Jag testade min ideologiska kompass, som man kan uttrycka det i egenskap av lite extra nördig. Jag hade jättemånga fel och kände mig trygg i min fortfarande upproriska revolt mot det etablerade. Stryk, riv ut och förkorta. Min så-här-tycker-jag-kompass hade gjort den här kursen och tentan så mycket mindre. Och bättre.
Men jag trivs. Vardagen på Studiecentrum är rätt mysig när det oavsett min tentastorlek ändå är några teknologer vid bordet jämte som har ännu mer ångest, riktigt skägg, otaligt många burkar CocaCola och ännu fler tomma kaffemuggar och ständigt återkommande svordomar ingen visste fanns.
Man är dessutom aldrig så tajt med sina kursare som när man får gråta över arbetsrätten ihop. Jag har så gott som partners in crime, fast bästisar in law.
Igår provade jag dessutom på att svara på några frågor utifrån egna åsikter istället för utifrån lagboken. Jag testade min ideologiska kompass, som man kan uttrycka det i egenskap av lite extra nördig. Jag hade jättemånga fel och kände mig trygg i min fortfarande upproriska revolt mot det etablerade. Stryk, riv ut och förkorta. Min så-här-tycker-jag-kompass hade gjort den här kursen och tentan så mycket mindre. Och bättre.
fredag, oktober 15
Räkna till tio och sådant
Det här är ingen politisk blogg. Det här är min blogg. Min blogg där jag mest skriver för att få skriva av mig rörande det som berör mig. Och nu är jag lite arg.
I Borås har Miljöpartiet samarbetat med Allianspartierna under flera mandatperioder. Nu hoppar man över till vänsterkartellen. Okej, låt gå. Vad innebär det? Hade Mp varit kvar med Alliansen hade man haft ett majoritetsstyre - dvs. Sverigedemokraterna hade inte haft någon vågmästarroll. Nu har Mp som sagt övergett det för ett minoritetsstyre med vänstersidan. Man ger Sd vågmästarrollen.
Man ska absolut inte vara fast i ett samarbete bara för man har haft det. Men jag blir lite upprörd när man handlar och vet vad konsekvenserna blir och på något sätt rycker på axlarna och säger "lägg inte ansvaret på oss". När en lokal röst på Mp också blev en röst på mer makt åt ett helt och hållet irrelevant parti som inte har något att tillföra.
Ett parti vars företrädare kan säga "60 000 kronor i månaden och gratis övernattningslägenhet i Stockholm. För skattebetalarnas pengar, ha ha... Just nu bor jag på Clarion Hotel och har dubbelsviten."
När man har stått på valbar plats på en lista har ett man ett sjukt mäktigt förtroende. Människor lämnar över en del av sin egen makt till någon annan. Någon som ska förvalta ens makt, ens pengar och ens förtroende. Och så kan man få till vilken potpurri som helst.
Men tja, någon är ju glad. Kul. Verkligen.
I Borås har Miljöpartiet samarbetat med Allianspartierna under flera mandatperioder. Nu hoppar man över till vänsterkartellen. Okej, låt gå. Vad innebär det? Hade Mp varit kvar med Alliansen hade man haft ett majoritetsstyre - dvs. Sverigedemokraterna hade inte haft någon vågmästarroll. Nu har Mp som sagt övergett det för ett minoritetsstyre med vänstersidan. Man ger Sd vågmästarrollen.
Man ska absolut inte vara fast i ett samarbete bara för man har haft det. Men jag blir lite upprörd när man handlar och vet vad konsekvenserna blir och på något sätt rycker på axlarna och säger "lägg inte ansvaret på oss". När en lokal röst på Mp också blev en röst på mer makt åt ett helt och hållet irrelevant parti som inte har något att tillföra.
Ett parti vars företrädare kan säga "60 000 kronor i månaden och gratis övernattningslägenhet i Stockholm. För skattebetalarnas pengar, ha ha... Just nu bor jag på Clarion Hotel och har dubbelsviten."
När man har stått på valbar plats på en lista har ett man ett sjukt mäktigt förtroende. Människor lämnar över en del av sin egen makt till någon annan. Någon som ska förvalta ens makt, ens pengar och ens förtroende. Och så kan man få till vilken potpurri som helst.
Men tja, någon är ju glad. Kul. Verkligen.
tisdag, oktober 12
Framåt
Rösten är inte så klar som den brukar, kan hända att ögonen rinner mer än vanligt och kanske är det även så att näsduksförbrukningen har gått upp. Men det gör inget. Sjuk har jag bestämt mig för att inte vara. Möjligtvis har jag en fysisk svacka.
Solen skiner, det är varma färger ute, jag är inte i fas med plugget någonstans, jag får jag sitta på en av Stortorgets bänkar med vänner på soliga höstdagar. Min cykel knarrar mer än någonsin och den har redan en gång varit på besök hos en verkstad. Jag ligger efter med uppskattningsvis allt. Jag spillde precis kaffe över hela skrivbordet. Ekonomin börjar bli krasslig.
Men det gör inget. På något sätt är jag sådär tillfreds med tillvaron. Som om jag trots motvinden vid varje uppförsbacke på cykeln har vinden i ryggen och är på väg mot rätt håll.
tisdag, oktober 5
När jag blir stor ska jag veta saker
Gick till syon och ville få klarhet i min framtid. Han påstod att jag skulle rannsaka mig själv. Fnys, tänkte jag och satt kvar en halvtimme i skarp övertygelse om att han skulle avslöja svaren om vad jag ska göra när jag blir stor. Om inte annat så jag skulle ha något att säga på kommande släktträffar.
Jag vet ju knappt vad jag ska göra imorgon.
Om det varken finns facit eller möjlighet till omtenta i någon slags omtidsversion om min framtid är det ju lite riskabelt att prova på den.
Eller så kanske man bara skulle bita ihop och bestämma sig.
Eller dricka en kopp te till och vara onyttig i den mån skafferi och kylskåp tillåter.
Vi har ju en fin regering i varje fall.
Jag vet ju knappt vad jag ska göra imorgon.
Om det varken finns facit eller möjlighet till omtenta i någon slags omtidsversion om min framtid är det ju lite riskabelt att prova på den.
Eller så kanske man bara skulle bita ihop och bestämma sig.
Eller dricka en kopp te till och vara onyttig i den mån skafferi och kylskåp tillåter.
Vi har ju en fin regering i varje fall.
onsdag, september 29
Frihetens vän
Glöm allt jag sade om detox i föregående inlägg. Det här är mitt engagemang. Det här är mitt Moderata Ungdomsförbund. Ditt Moderata Ungdomsförbund. Vårt moderata ungdomsförbund.
"Vi orkar tro så mycket på varje människa att även den som tvivlar på sig själv fylls av självförtroende och framtidstro."
Efterord
En kompis detoxar nu. Hon åt på McDonalds så gott som dagligen under valrörelsen och fick några kg extra. Jag hörde om en annan som sade sig detoxa politik och således förbjudit samtal rörande det ämnet.
Jag ska också försöka detoxa. Jag ska åtminstone försöka detoxa pragmatik och sakpolitiska frågor för några veckor.
Så nu har jag lagt Ayn Rand på nattduksbordet, gömt undan Fokus, slängt allt kampanjmaterial jag hittat runtom i lägenheten och dessutom spenderat tid på en kufig talarkväll.
Och jag har gömt undan kampanjtröjorna och ägnat eftermiddagarna med att sitta på bibliotek för att plugga.
Jag tror jag kan.
Jag ska också försöka detoxa. Jag ska åtminstone försöka detoxa pragmatik och sakpolitiska frågor för några veckor.
Så nu har jag lagt Ayn Rand på nattduksbordet, gömt undan Fokus, slängt allt kampanjmaterial jag hittat runtom i lägenheten och dessutom spenderat tid på en kufig talarkväll.
Och jag har gömt undan kampanjtröjorna och ägnat eftermiddagarna med att sitta på bibliotek för att plugga.
Jag tror jag kan.
måndag, september 27
Jag mötte precis mig själv
Precis nu, nu när jag satt som mest fängslad i lagbokens åh, så bladbläddrande berättelse om arv och jämkning av testamenten kom jag på mig själv. I ena handen har jag en tom kaffekopp, den är uppdrucken sedan några minuter tillbaka, i den andra handen har jag kärleksfullt omfamnat en av kurslitteraturens hundratals sidor mellan två fingrar. Och så kom jag ju på mig själv.
Precis nu kom jag på mig själv med att ha pennan bakom örat. Och där har den efter en reflekterande tanke eller två placerats regelbundet under den senaste veckan.
Jag har blivit en person som sätter pennan bakom örat.
Jag har blivit en person som sätter pennan bakom örat utan att tänka på det.
Precis nu kom jag på mig själv med att ha pennan bakom örat. Och där har den efter en reflekterande tanke eller två placerats regelbundet under den senaste veckan.
Jag har blivit en person som sätter pennan bakom örat.
Jag har blivit en person som sätter pennan bakom örat utan att tänka på det.
söndag, september 26
Saknar pizzan, ölen och fotbollen
Idag skulle vara min ohämmade shoppingdag. En sådan dag då temat till Sex and the city skulle ljuda i mitt huvud konstant. Jag skulle få belöna mig för en väl genomförd valrörelse och bara låta konsumenten i mitt undermedvetna spy ut sina begär över jackor, skor, byxor, linnen och koftor.
Men så går ju allt inte alltid enligt planerna.
Istället för MQ, Topshop och Vagabond blir Kjell & Company min affär för dagen och jo, jag köper musmatta, mus och sådana grejer som inte alls brukar definieras som de mest kvinnliga köpen.
Så för att nyansera min avsaknad av skoköp och ersättning med datorgrejer, köper jag lite dyrare schampo.
Och när jag kommer hem från köpcentret beställer jag en datorskrivare.
Testosteronet känner inga gränser.
Men så går ju allt inte alltid enligt planerna.
Istället för MQ, Topshop och Vagabond blir Kjell & Company min affär för dagen och jo, jag köper musmatta, mus och sådana grejer som inte alls brukar definieras som de mest kvinnliga köpen.
Så för att nyansera min avsaknad av skoköp och ersättning med datorgrejer, köper jag lite dyrare schampo.
Och när jag kommer hem från köpcentret beställer jag en datorskrivare.
Testosteronet känner inga gränser.
torsdag, september 23
Om man gärna vill lyss' till trollets drill
Det finns vissa saker som gör att man inte får hemlängtan.
En av de saker man kan göra är att konstatera att lokaltidningens huvudnyhet hamnar om ett stentroll som gått vilse.
Jo.
http://www.ut.se/nyheter/stentrollet-stina-har-gatt-vilse%282118053%29.gm
En av de saker man kan göra är att konstatera att lokaltidningens huvudnyhet hamnar om ett stentroll som gått vilse.
Jo.
http://www.ut.se/nyheter/stentrollet-stina-har-gatt-vilse%282118053%29.gm
måndag, september 20
Den som älskar Sverige älskar människor
Jag önskade att jag kunde säga att det är skönt att det är över, att det är skönt att valrörelsen äntligen är slut och att jag kan spendera mina dagar med att ta igen 100-tals sidor kurslitteratur.
Men jag vet inte. Det var inte glatt att vakna idag. Svenska väljare tycker att Sverigedemokrater ska sitta i Sveriges riksdag. Jag älskar Sverige. Jag gillar att bo här, jag har alltid tyckt att jag får växa och utvecklas här, att det är land mitt land. Jag älskar Sverige för Ericssontelefoner, för midsommarstången, för pizzerian på hörnet, för den lilla asiatiska mataffären, för människorna. Jag älskar Sverige för att det är här jag får växa. För att det är här min familj får växa. För att det är här mina vänner får växa. För att det är här alla får växa. För att Sverige är ett land där alla som vill göra Sverige till ett framtidsland får vara med och bygga.
Därför är jag så sjukt besviken över att man kan rösta på ett parti där man vill begränsa människor. Stänga gränser för människor. Stänga inne och stänga ute. Se människor som problem och som kostnader.
Den som älskar Sverige har inte lagt sin röst på Sverigedemokraterna.
Vi åt frukost på ett fik idag, två killar som sitter vid bordet bakom oss hör hur vi pratar om valresultatet, vänder sig om gratulerar för att vi är ett statsbärande parti. De berättar att de under sista valrörelseveckan pratat med en av Sd-företrädarna på stan. Båda killarna är mörka i hyn och frågar företrädaren om de också ska slängas ut, de som har jobb, familj och ett liv i Sverige. Ja, svarar företrädaren. Killarna frågar om han själv har jobb, om han själv bygger Sverige och det svarar han att han gör, företrädaren har precis fått jobb som svetsare på ett företag.
En av killarna sträcker på sig och berättar att han precis köpt företaget företrädaren fått jobb på.
När man älskar Sverige älskar man människor som vill vara med och göra Sverige till ett ännu bättre land. Man älskar killen som precis köpt ett företag och som precis visat hur man tar Sverige framåt.
Vi har Fredrik Reinfeldt som statsminister, Moderaterna har vuxit och jag tror fortsatt på Sverige. Det är vi som älskar Sverige som bygger Sverige.
Men jag vet inte. Det var inte glatt att vakna idag. Svenska väljare tycker att Sverigedemokrater ska sitta i Sveriges riksdag. Jag älskar Sverige. Jag gillar att bo här, jag har alltid tyckt att jag får växa och utvecklas här, att det är land mitt land. Jag älskar Sverige för Ericssontelefoner, för midsommarstången, för pizzerian på hörnet, för den lilla asiatiska mataffären, för människorna. Jag älskar Sverige för att det är här jag får växa. För att det är här min familj får växa. För att det är här mina vänner får växa. För att det är här alla får växa. För att Sverige är ett land där alla som vill göra Sverige till ett framtidsland får vara med och bygga.
Därför är jag så sjukt besviken över att man kan rösta på ett parti där man vill begränsa människor. Stänga gränser för människor. Stänga inne och stänga ute. Se människor som problem och som kostnader.
Den som älskar Sverige har inte lagt sin röst på Sverigedemokraterna.
Vi åt frukost på ett fik idag, två killar som sitter vid bordet bakom oss hör hur vi pratar om valresultatet, vänder sig om gratulerar för att vi är ett statsbärande parti. De berättar att de under sista valrörelseveckan pratat med en av Sd-företrädarna på stan. Båda killarna är mörka i hyn och frågar företrädaren om de också ska slängas ut, de som har jobb, familj och ett liv i Sverige. Ja, svarar företrädaren. Killarna frågar om han själv har jobb, om han själv bygger Sverige och det svarar han att han gör, företrädaren har precis fått jobb som svetsare på ett företag.
En av killarna sträcker på sig och berättar att han precis köpt företaget företrädaren fått jobb på.
När man älskar Sverige älskar man människor som vill vara med och göra Sverige till ett ännu bättre land. Man älskar killen som precis köpt ett företag och som precis visat hur man tar Sverige framåt.
Vi har Fredrik Reinfeldt som statsminister, Moderaterna har vuxit och jag tror fortsatt på Sverige. Det är vi som älskar Sverige som bygger Sverige.
måndag, september 13
Snart!
Efter ett år i Lund har jag äntligen köpt en cykel.
Efter en dag med cykel har jag äntligen köpt ett cykellås.
Efter jag vet inte hur många år med cykelbrist hoppas jag överleva min cykeltur till skolan.
I affären där jag köpte cykellåset ser mannen bakom kassan min Rör-inte-min-statsminister-knapp som sitter på jackan. Han berättar att han redan röstat moderat.
Snart blir Alliansregeringen äntligen omvald.
Och jag har en ny favoritlåt. Goo goo dolls, Counting Crows och gänget kan känna sig utklassade. http://www.youtube.com/watch?v=rOPzI5gydB4
Jag dunkar KDU-låtar. Men efter valet ska jag tagga ner lite. Lite.
Efter en dag med cykel har jag äntligen köpt ett cykellås.
Efter jag vet inte hur många år med cykelbrist hoppas jag överleva min cykeltur till skolan.
I affären där jag köpte cykellåset ser mannen bakom kassan min Rör-inte-min-statsminister-knapp som sitter på jackan. Han berättar att han redan röstat moderat.
Snart blir Alliansregeringen äntligen omvald.
Och jag har en ny favoritlåt. Goo goo dolls, Counting Crows och gänget kan känna sig utklassade. http://www.youtube.com/watch?v=rOPzI5gydB4
Jag dunkar KDU-låtar. Men efter valet ska jag tagga ner lite. Lite.
torsdag, september 9
Sverige jobbar!
Jo. Jag är lite väldigt glad. Idag fick jag skaka hand med statsministern. Det var coolt. Det var faktiskt jättecoolt.söndag, september 5
Istället för det klassiska
Det blir inte bättre än så här. Jag är val. Jag tänker val, går förbi brevlådor och tänker att jag kunde lägga lite material i dem. Kampanjtröjan är så gott som fastetsad på kroppen och är redan lite ofräsch med två veckor kvar till valet. Jag kampanjar varje dag och har en slags försäljarpersonlighet dygnet runt. Jag har slutat (dragit ner) på att göra grimaser på varje foto som tas och försöker ersätta det med ett seriöst leende - för att roligast vinner. Jag kampanjar mer än jag gör något annat.Jag har varit på tre föreläsningar och folk i klassen känner igen mig som hon med kampanjtröjan. Fint.
Jag knackar dörr och verkar tycka att det är en klassisk sysselsättning för söndagseftermiddagar. Jag går på stan för att ge bort lite läsning på lördagar. Jag avrundar föreläsningar med att kampanja i någon timme.
Jag går alltid och nynnar på Sverige jobbar-låten.
Jag har en MUF-affisch på min badrumsdörr och förstod inte att det var konstigt förrän det påpekades.
Men när vi vunnit valet ska jag bli lite vanlig igen.
Men till dess har jag faktiskt väldigt roligt. Helt sjukt roligt om jag ska vara ärlig. Det är inte bara nödvändigt, det är fantastiskt kul att jobba för valseger.
torsdag, september 2
Det är inte okej
"Jag har ett lik i garderoben. Jag var nämligen medlem i Folkpartiets ungdomsförbund en gång i tiden. Det tycker jag är mycket svårare att försvara än att jag kallar mig kommunist."Det här är ett citat från någon som är ministerkandidat. Någon tillsammans med fler partivänner vill vara chef över olika departement i Sverige. Ska vi låta en låta en kommunist vara chef över finansdepartementet? Planekonomi är ju fräscht. Näringsdepartementet? Stäng alla privata företag? Utrikesdepartementet? Utöka samarbetet med Kuba, Venezuela och diverse länder där huvudsyftet verkar vara att vara anti-amerikan mer än förespråkare av mänskliga rättigheter. Där det spelar inte spelar någon roll om man låter människor rösta eller inte, låter människor leva eller inte - så länge man är anti USA är man en vän till Vänstersverige.
Jag är inte speciell gammal. Jag föddes samma år som Berlinmuren föll och har aldrig behövt oroa mig för krig där jag bor. Jag är född och uppfostrad med demokratiska rättigheter och är sjukt bortskämd med detta på alla sätt och vis. Mycket, ska sägas, faktiskt tack vare ett visst mått av socialdemokrati. Idag har Socialdemokraterna tagit hjälp och lovat bort ministerplatser till Lars Ohly och Vänsterpartiet för att överhuvudtaget ses som relevanta för regeringsmakten. Socialdemokraterna har gett upp sina ideal och verkar mest fokusera på makt. Vad vill de med Sverige? De ger upp sina åsikter för att komma överens med småpartier varav det ena mest flummar om friår, avskaffad ränta och annat som varken platsar eller fungerar i ett modernt land där man bör satsa på välstånd och utveckling, och det andra är ett parti Socialdemokraterna tidigare varit måna om att visa sig skiljda från. Skiljda från då detta inte är parti som värnar om demokrati såsom Socialdemokraterna har gjort. De har inga visioner om ett framtida Sverige. De har bara visioner om sin egen makt i fyra år.
Att jag är moderat och röstar på Alliansen är en sak. Jag tror på moderata värderingar oavsett alternativet. Men att alternativet faktiskt är ett kommunistiskt parti i regeringen gör mig sjukt illa till mods.
I förra veckan träffade jag tre vitryssar. De är förtryckta i Europas sista diktatur. Och vad gör vi i Sverige där vi varit så lyckliga med demokrati så länge? Vi plockar fram kommunister som ett mögligt rockärmsäss. Det är inte fräscht någonstans. Det människor i andra länder flyr från, gör vi till ett regeringsalternativ. Det är vad man får, det är vad man röstar på, även om man i praktiken tycker att man lägger sin röst på ett litet gulligt parti som har ett fint och passande namn.
Det är inte okej.
Citatet är från Lars Ohly, Aftonbladet 13 december, 2003.
måndag, augusti 30
Come on, catch up!
Det här kan nog vara rekord i vart-tog-fingerkliandet-vägen i blogguppehåll. Men så bytte jag sysselsättning, sålde den sista pocketboken, förklarade syftet med den sista korsordspennan och räknade fel på kassan en sista gång för den här sommaren och så gick jag till Resia. Bad om att få komma bort och togs till Grekland två dagar senare tillsammans med Therese och förvandlades till charterturisten.
Vi packade våra väskor (Therese en dubbelt så stor som mig, vilket kanske inte ens behövde förtydligas) och flög iväg till en liten, blåsig, sandig, solig och alldeles, alldeles underbar ö som enligt vår resetipsare inte skulle vara så turistexploaterad och nåja för den. Svenska kan ha varit vanligare än grekiska på ön.
Första kvällen går vi vilse i vad vi trodde var i smyg. Men uppenbarligen avslöjas vi av såväl blekhet som förvirrade blickar när en solbränd, brunögd servitör med typiskt grekiskt utseende säger "Tjena, leget" på den bredaste av stockholmsdialekter. Jaha? Ehm. "You're looking for the Apollo office?" Jaha. Eller? Jo, det gjorde vi ju. Det stockholmska ordförrådet var begränsat, men vi var ohämmat sålda till restaurangen och lovade komma tillbaka.
Och det gjorde vi. Nästan varje kväll. Som om det inte var nog med killen med stockholmskan fanns det en kille med norska (som för att toppa lyckan hette Gert - Gert!) och en annan som hette Michelangelo - vad mer kan man begära av en favoritrestaurang? Drinkar med tomtebloss, god mat och - trumvirvel - en servitör som börjar älska - ja, älska - Therese sista kvällen. Jag hör mest blö blö blö, madame. Men det betydde uppenbarligen "jag älskar dig, madame" på franska. Spännande, tänkte jag och kände mig väldigt mycket i vägen för det nya paret till dess att Therese berättade att hennes svar på "blö blö blö" var "No, you don't". Det är fina grejer. Fin retorik.
Sedan solade vi. Och vi läste, eller jag läste och skaffade mig en hej-vit-del-av-halsen-bränna. Och vi skaffade oss en till grekisk vän som gillade att ta betalt när vi tryckte i hans solstolar och som gillade ännu mer att uppmana oss att ta det "easy with the books" varje gång han gick förbi. Varje gång var rätt många gånger. Ibland utvecklade han det till "they can be dangerous sometimes". Jag var noggrann med att inte berätta att jag hade Sommardöden i handen några av gångerna.
Sedan brände vi oss (mest jag). Eller egentligen var det dag två - men det behöver man ju inte låtsas om.
Sedan sov Therese. 15 timmar. I streck. Så jag läste lite till. Och lite till.
Sedan var jag hungrig mest hela tiden. Therese har under vår tidigare vänskapsperiod (som är rätt lång) gett sken av att tycka om att äta vilket jag tyckte var tryggt med tanke på att mitt humör kan svikta i ett klimakteristuk om jag avstår någon måltid. "Jo, jag gillar visst att äta - men inte när det är så varmt!" Så jag ha
de lite matbristsvackor, men var rätt lycklig ändå.
Sedan åkte vi på utflykt till Olympos. Tidernas ställe som skulle behöva ett eget inlägg. Där ville en dam låta oss prova en del av deras traditionella klädsel och en meter kortare fick vi tyg på huvudet.
Och veckan gick fort. Gjorde oss bruna, utvilade harmoniska, lite småkära i den norsktalande servitören, fattigare (för Greklands ekonomis skull så klart).
Redan de gamla grekerna gillade ju Grekland under högsäsongen har jag hört. Och de var ju inte helt fel ute, de där gamla grekerna.
Vi packade våra väskor (Therese en dubbelt så stor som mig, vilket kanske inte ens behövde förtydligas) och flög iväg till en liten, blåsig, sandig, solig och alldeles, alldeles underbar ö som enligt vår resetipsare inte skulle vara så turistexploaterad och nåja för den. Svenska kan ha varit vanligare än grekiska på ön.
Första kvällen går vi vilse i vad vi trodde var i smyg. Men uppenbarligen avslöjas vi av såväl blekhet som förvirrade blickar när en solbränd, brunögd servitör med typiskt grekiskt utseende säger "Tjena, leget" på den bredaste av stockholmsdialekter. Jaha? Ehm. "You're looking for the Apollo office?" Jaha. Eller? Jo, det gjorde vi ju. Det stockholmska ordförrådet var begränsat, men vi var ohämmat sålda till restaurangen och lovade komma tillbaka.
Och det gjorde vi. Nästan varje kväll. Som om det inte var nog med killen med stockholmskan fanns det en kille med norska (som för att toppa lyckan hette Gert - Gert!) och en annan som hette Michelangelo - vad mer kan man begära av en favoritrestaurang? Drinkar med tomtebloss, god mat och - trumvirvel - en servitör som börjar älska - ja, älska - Therese sista kvällen. Jag hör mest blö blö blö, madame. Men det betydde uppenbarligen "jag älskar dig, madame" på franska. Spännande, tänkte jag och kände mig väldigt mycket i vägen för det nya paret till dess att Therese berättade att hennes svar på "blö blö blö" var "No, you don't". Det är fina grejer. Fin retorik.
Sedan solade vi. Och vi läste, eller jag läste och skaffade mig en hej-vit-del-av-halsen-bränna. Och vi skaffade oss en till grekisk vän som gillade att ta betalt när vi tryckte i hans solstolar och som gillade ännu mer att uppmana oss att ta det "easy with the books" varje gång han gick förbi. Varje gång var rätt många gånger. Ibland utvecklade han det till "they can be dangerous sometimes". Jag var noggrann med att inte berätta att jag hade Sommardöden i handen några av gångerna.
Sedan brände vi oss (mest jag). Eller egentligen var det dag två - men det behöver man ju inte låtsas om.
Sedan sov Therese. 15 timmar. I streck. Så jag läste lite till. Och lite till.
Sedan var jag hungrig mest hela tiden. Therese har under vår tidigare vänskapsperiod (som är rätt lång) gett sken av att tycka om att äta vilket jag tyckte var tryggt med tanke på att mitt humör kan svikta i ett klimakteristuk om jag avstår någon måltid. "Jo, jag gillar visst att äta - men inte när det är så varmt!" Så jag ha
de lite matbristsvackor, men var rätt lycklig ändå.Sedan åkte vi på utflykt till Olympos. Tidernas ställe som skulle behöva ett eget inlägg. Där ville en dam låta oss prova en del av deras traditionella klädsel och en meter kortare fick vi tyg på huvudet.
Och veckan gick fort. Gjorde oss bruna, utvilade harmoniska, lite småkära i den norsktalande servitören, fattigare (för Greklands ekonomis skull så klart).
Redan de gamla grekerna gillade ju Grekland under högsäsongen har jag hört. Och de var ju inte helt fel ute, de där gamla grekerna.
måndag, augusti 16
Roadtrippin'
Var i Lund över helgen. Körde bil. Körde lite mer bil. Kom fram, satte upp gardiner, skrev tenta och körde bil. Körde mer bil. Lyssnade på Herman Lindqvist. Lyssnade på Lejonkungen. Planerade ett röra på benen och andas och tanka-stopp i Halmstad. Det är ju dels en trevlig stad och dels en stad jag känner, där kan jag inte köra vilse. Jo. Det kan jag. Och av någon anledning har vi ett Volvokort för att tanka. Men Volvomackar existerar inte. Schell, Preem och mackar ingen hört talas om finns. Men inte Volvo. Jag svor och bestämde mig för att tanka är överskattat och bestämde mig för att sluta köra vilse.
Och tänkt är gjort som man nästan säger. Jag börjar hitta i Halmstad igen. Det är ju de där släktträffarna som gör det. Och som känt är det här med begravningar en återkommande trend i min släkt. En kändiskyrka hittades. Och i närheten av kyrkan finns Lidl - älskade Lidl - och där finns choklad och i närheten en utfart från staden. Min mentala andnings- och tankpaus blev en irritations-köra-vilse-och-bensin-slösar-paus.
Men plötsligt händer det, jag svär och tänker att nej, vaddå billigare med Volvokort. Nu tar jag vad som finns och svänger vid närmsta mack på motorvägen. Närmsta mack är Volvo. Plötsligt händer det. Att tanka rätt är stort, att tanka billigt är större, tänkte jag och kände mig filosofisk. Sedan lyssnar jag på Herman och rullar hemåt.
Till dess att jag får stå still mitt på en motorväg på grund av vägarbete. Nog för att Sverige mår som bäst när Sverige jobbar - men måste Sverige jobba på just de vägarna jag tänkte köra på?
Men nu, nu är jag ledig.
Och tänkt är gjort som man nästan säger. Jag börjar hitta i Halmstad igen. Det är ju de där släktträffarna som gör det. Och som känt är det här med begravningar en återkommande trend i min släkt. En kändiskyrka hittades. Och i närheten av kyrkan finns Lidl - älskade Lidl - och där finns choklad och i närheten en utfart från staden. Min mentala andnings- och tankpaus blev en irritations-köra-vilse-och-bensin-slösar-paus.
Men plötsligt händer det, jag svär och tänker att nej, vaddå billigare med Volvokort. Nu tar jag vad som finns och svänger vid närmsta mack på motorvägen. Närmsta mack är Volvo. Plötsligt händer det. Att tanka rätt är stort, att tanka billigt är större, tänkte jag och kände mig filosofisk. Sedan lyssnar jag på Herman och rullar hemåt.
Till dess att jag får stå still mitt på en motorväg på grund av vägarbete. Nog för att Sverige mår som bäst när Sverige jobbar - men måste Sverige jobba på just de vägarna jag tänkte köra på?
Men nu, nu är jag ledig.
söndag, augusti 8
Nu vinner vi val!
Jag kom nyss hem från Moderata Ungdomsförbundets nationella valupptakt. Sveriges största politiska ungdomsförbund. Sveriges största parti. Sjukt roligt, sjukt taggande och alldeles, alldeles underbart. Kanske för att vi var 1300 stycken. Kanske för att det är så många vänner. Kanske för att vi har Sveriges bästa politik. Kanske för att Sverige mår som bäst när Sverige jobbar. Nu vinner vi val!
tisdag, augusti 3
On och det där
Det jobbiga med måndagar är att de ofta följs av tisdagar som kan vara värre än måndagar.
Igår ringde jag kundservice för mitt mobila bredband och kände mig klyftig värre som gjort allt kundservicekillen tipsade mig om innan kundservicekillen tipsade mig om det.
Idag var vår ena kassa på jobbet jättedöd och vi ringde journumret för att få hjälp.
- Stendött, ajdå, vi får kolla serviceavtal, ajdå, lyser något på datorn, ajdå?
- Öhm. Öhm. På den där?
- Ja, svarar jouren med en pedagogisk melodi. Det är datorn.
- Öhm. Öhm. En grön knapp. Öhm.
- Har ni provat att trycka på strömbrytaren?
- Öhm. Öhm.
Tystnad i andra luren.
- Öhm. Nej. Den fungerar visst nu.
Vi ringde kanske jouren för att kanske bli tipsade om att när kassan kanske inte är på kan man kanske sätta på datorn. Det är en fin lösning.
Det sägs att det är tisdag och mitt nobelpris är kanske lite avlägset just idag.
Igår ringde jag kundservice för mitt mobila bredband och kände mig klyftig värre som gjort allt kundservicekillen tipsade mig om innan kundservicekillen tipsade mig om det.
Idag var vår ena kassa på jobbet jättedöd och vi ringde journumret för att få hjälp.
- Stendött, ajdå, vi får kolla serviceavtal, ajdå, lyser något på datorn, ajdå?
- Öhm. Öhm. På den där?
- Ja, svarar jouren med en pedagogisk melodi. Det är datorn.
- Öhm. Öhm. En grön knapp. Öhm.
- Har ni provat att trycka på strömbrytaren?
- Öhm. Öhm.
Tystnad i andra luren.
- Öhm. Nej. Den fungerar visst nu.
Vi ringde kanske jouren för att kanske bli tipsade om att när kassan kanske inte är på kan man kanske sätta på datorn. Det är en fin lösning.
Det sägs att det är tisdag och mitt nobelpris är kanske lite avlägset just idag.
måndag, augusti 2
Idioten en måndag
Jag frågade om kunden ville ha inrikesfrimärken, hon sade ja och jag gav henne utrikesfrimärken. En annan kund betalade med kort och ville ha 60 kronor i kontanter. Hon fick en 20-lapp och en tia av mig. En bekant beställer en bok i sitt namn. Jag har glömt hennes namn och undrar hur man fixar det smidigt.
Och dagen har gått bra. Några blåmärken rikare. Rynkan över högra ögonbrynet är förstärkt. Orden är tydligt oförståeliga. Hälsan håller ett stabilt läge vid föräten. Blicken till höger vid korsande av övergångsställen suddas ut. Minnet räcker halvvägs in i aktiviteten jag håller på med.
Jag nynnar på "Alors on Danse" hela dagen, kan inte ett ord franska och håller takten genom att skjuta huvudet fram och tillbaka.
De säger att det är måndag.
Jag läser Idioten just nu och tänker att det kanske är rätt okej ändå.
Och dagen har gått bra. Några blåmärken rikare. Rynkan över högra ögonbrynet är förstärkt. Orden är tydligt oförståeliga. Hälsan håller ett stabilt läge vid föräten. Blicken till höger vid korsande av övergångsställen suddas ut. Minnet räcker halvvägs in i aktiviteten jag håller på med.
Jag nynnar på "Alors on Danse" hela dagen, kan inte ett ord franska och håller takten genom att skjuta huvudet fram och tillbaka.
De säger att det är måndag.
Jag läser Idioten just nu och tänker att det kanske är rätt okej ändå.
lördag, juli 31
Min enfald
Ska uppenbarligen fira bröllop idag och tänkte pynta kortet med en dikt eller åtminstone några ord. Hur svårt kan det vara, tänkte jag och googlade.
Det var svårt och jag känner mig mordisk. Om man inte vill ha det vansinnigt rosa, blommiga, glittriga och åren som gått, ni nu varandra äntligen fått, nu väntar vi på smått, och lite lycka till det eller nått för er vandring på tuvor, ni åh, så puttinuttiga turturduvor, är man körd.
Bästa texten hittad hittills är "nu har de tvåfaldiga blivit enfaldiga". Det var ju fruktansvärt roligt.
Men jag ska inte klaga. I min släkt brukar trenden vanligtvis bestå av att bjuda in till begravning och det är ju ett tacksamt ombyte med lite annat. Men ändå. Jag ska till och med ha en blomma i håret. Det är ju lite jobbigt.
En bröllopsfest för de tu
snart kanske de glömt bort sitt jag och du.
Vi målar allt rosa
och pratar om barnslig prosa
hela natten lång
men jag hoppas på någon rolig sång.
Jag är faktiskt inte så bitter
mer än på allt detta rosa glitter.
Det är ju rätt käckt
med en fest med levande släkt.
Och bröllop är ju rätt sött
om jag dessutom får lite mat som smakar gôtt.
Men en dikt så puttinuttig
tycker jag känns futtig.
Men att ni förtjänar både glädje och lycka
det kan jag utan tvekan tycka.
Det var svårt och jag känner mig mordisk. Om man inte vill ha det vansinnigt rosa, blommiga, glittriga och åren som gått, ni nu varandra äntligen fått, nu väntar vi på smått, och lite lycka till det eller nått för er vandring på tuvor, ni åh, så puttinuttiga turturduvor, är man körd.
Bästa texten hittad hittills är "nu har de tvåfaldiga blivit enfaldiga". Det var ju fruktansvärt roligt.
Men jag ska inte klaga. I min släkt brukar trenden vanligtvis bestå av att bjuda in till begravning och det är ju ett tacksamt ombyte med lite annat. Men ändå. Jag ska till och med ha en blomma i håret. Det är ju lite jobbigt.
En bröllopsfest för de tu
snart kanske de glömt bort sitt jag och du.
Vi målar allt rosa
och pratar om barnslig prosa
hela natten lång
men jag hoppas på någon rolig sång.
Jag är faktiskt inte så bitter
mer än på allt detta rosa glitter.
Det är ju rätt käckt
med en fest med levande släkt.
Och bröllop är ju rätt sött
om jag dessutom får lite mat som smakar gôtt.
Men en dikt så puttinuttig
tycker jag känns futtig.
Men att ni förtjänar både glädje och lycka
det kan jag utan tvekan tycka.
måndag, juli 19
Ordförstärkare
Jag tyckte det var så onödigt att ha massa pengar liggandes (nåja) så jag bestämde mig för att investera i en systemkamera och låter orden vila lite till dess att jag gjort den till vardag.
onsdag, juli 14
95-åringen som klev ut genom fönstret och försvann
Etta på topplistan över mest sålda pocketböcker just nu är "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann". Den är rolig och handlar om precis om vad titeln inte alls mystiskt avslöjar, en hundraåring tröttnar på hemmet och bestämmer sig för att uppleva världen.
Ikväll kan "95-åringen som klev ut genom fönstret och försvann" bli mer aktuellt och dessutom få ett av omslagshörnet vackert prytt av "en sann händelse".
För rätt som det var träffade mina kära hundar och jag Stefan med värmländskan som tyckte sig höra någon som ropade på hjälp. Och hade inte Stefan med värmländskan väldigt rätt, så säg.
En nätt 95-åring hade minsann bestämt sig för att ta en promenad bort från sin rehabavdelning och plötsligt sluta hinna med sig själv och således hamnat lite på rumpan. Stefan med värmländskan och min räddningspatrull bestående av mig själv, Busan med skallet och Tessa med blygseln förvandlar den nätta 95-åringen till Askungen när vi snabbt och lätt (nåja) tar på henne sina tofflor.
Stefan med värmländskan och jag fixar fin och färgglad skjuts med ljudeffekter samtidigt som halva kvarteret gör oss sällskap. Skjutsen kör vilse och räddningspatrullen och jag får snabbt och lätt springa upp en gata (jag springer alltså både snabbt och lätt till förmån för nätta 95-åringar). Den nätta 95-åringen ler med alla sina sju tänder och säger glatt att hon inte vet hur hon ska tacka oss. Inget att tacka för, det är sådant man gör för sina medmänniskor, säger Stefan med värmländskan. Mm, säger jag.
Halva kvarteret är de två kvinnorna i sina bästa år som med all sannolikhet tycker att Stefan med värmländskan är en väldigt ståtlig och stilig man med en klar känsla för vad man gör för sina medmänniskor. En sådan medmänniska som man gärna bekantar sig lite extra med. Står det sedan en liten assisterande räddningspatrull vid sidan om kan man ju låtsas som ingenting. Man skulle vara en manlig medmänniska, tänkte jag, då hade minsann damerna i sina bästa år uppskattat mig också.
Men Stefan med värmländskan, den nätta 95-åringen, räddningspatrullen och jag, det är vi som är gänget. Nu saknas bara en elefant eller två så kan ursprungsboken slänga sig i väggen.
Ikväll kan "95-åringen som klev ut genom fönstret och försvann" bli mer aktuellt och dessutom få ett av omslagshörnet vackert prytt av "en sann händelse".
För rätt som det var träffade mina kära hundar och jag Stefan med värmländskan som tyckte sig höra någon som ropade på hjälp. Och hade inte Stefan med värmländskan väldigt rätt, så säg.
En nätt 95-åring hade minsann bestämt sig för att ta en promenad bort från sin rehabavdelning och plötsligt sluta hinna med sig själv och således hamnat lite på rumpan. Stefan med värmländskan och min räddningspatrull bestående av mig själv, Busan med skallet och Tessa med blygseln förvandlar den nätta 95-åringen till Askungen när vi snabbt och lätt (nåja) tar på henne sina tofflor.
Stefan med värmländskan och jag fixar fin och färgglad skjuts med ljudeffekter samtidigt som halva kvarteret gör oss sällskap. Skjutsen kör vilse och räddningspatrullen och jag får snabbt och lätt springa upp en gata (jag springer alltså både snabbt och lätt till förmån för nätta 95-åringar). Den nätta 95-åringen ler med alla sina sju tänder och säger glatt att hon inte vet hur hon ska tacka oss. Inget att tacka för, det är sådant man gör för sina medmänniskor, säger Stefan med värmländskan. Mm, säger jag.
Halva kvarteret är de två kvinnorna i sina bästa år som med all sannolikhet tycker att Stefan med värmländskan är en väldigt ståtlig och stilig man med en klar känsla för vad man gör för sina medmänniskor. En sådan medmänniska som man gärna bekantar sig lite extra med. Står det sedan en liten assisterande räddningspatrull vid sidan om kan man ju låtsas som ingenting. Man skulle vara en manlig medmänniska, tänkte jag, då hade minsann damerna i sina bästa år uppskattat mig också.
Men Stefan med värmländskan, den nätta 95-åringen, räddningspatrullen och jag, det är vi som är gänget. Nu saknas bara en elefant eller två så kan ursprungsboken slänga sig i väggen.
Och jobbet det går också bra
Idag blev jag tipsad av en kund om att aldrig beställa en bärs i Norge. Haha, skrattade jag och erkände att jag faktiskt redan hade koll på att bärs är bajs och att det inte säljs i någon större bemärkelse ens i väst. För att kompensera det fina och användbara tipset sade jag att man heller aldrig ska satsa på att vara yr i Norge. Detta tips gavs utan vidare tanke på att jag i samma ögonblick också var tvungen att förklara för min 60-åriga dam till kund vad yr översätts till på norska. Tjaa, du vet, så där, ja, tänd, du vet, ehm, ja, sexuellt.
Det var inte mitt mest förutseende drag att lära 60-åriga damer hur man säger "kåt" på norska. Men hon hade kul. Folkbildning ska ju vara uppskattat.
Senare kommer en tysk kund in - och den nya grejen med tyskar är att de kan svenska, viss svenska. Och efter att ha avhandlat ett spännande samtalsämne rörande kuvert och porton kommer en fråga om jag alltid jobbar eller om det bara är över das semester (ja, das semester). Nej, nej, det är ju mest över semestern nu. Schtuderar du? Jo, jo, det gör jag ju. Vad?
Jaha. Den frågan är ju svår att förklara för dem med ett obegränsat svenskt ordförråd.
Va, säger han efter mitt yttrande av programnamn.
Och så kom det, min tyska täcker inte bara ein, das, kleine och lederhosen.
Politologi! Jag läser politologi! (Nåja, det gör jag visserligen inte, men nästan.)
Så säger han något om Angela Merkel på halvt tyska, halvt svenska, jag är körd och fastnar istället för att titta på hur hans näshår fladdrar så poetiskt med AC-vinden.
Men annars sägs jag vara rätt trevlig som butikspersonal.
Det var inte mitt mest förutseende drag att lära 60-åriga damer hur man säger "kåt" på norska. Men hon hade kul. Folkbildning ska ju vara uppskattat.
Senare kommer en tysk kund in - och den nya grejen med tyskar är att de kan svenska, viss svenska. Och efter att ha avhandlat ett spännande samtalsämne rörande kuvert och porton kommer en fråga om jag alltid jobbar eller om det bara är över das semester (ja, das semester). Nej, nej, det är ju mest över semestern nu. Schtuderar du? Jo, jo, det gör jag ju. Vad?
Jaha. Den frågan är ju svår att förklara för dem med ett obegränsat svenskt ordförråd.
Va, säger han efter mitt yttrande av programnamn.
Och så kom det, min tyska täcker inte bara ein, das, kleine och lederhosen.
Politologi! Jag läser politologi! (Nåja, det gör jag visserligen inte, men nästan.)
Så säger han något om Angela Merkel på halvt tyska, halvt svenska, jag är körd och fastnar istället för att titta på hur hans näshår fladdrar så poetiskt med AC-vinden.
Men annars sägs jag vara rätt trevlig som butikspersonal.
tisdag, juli 13
Ett skådisliv i Ulricehamn
I brist på eget liv kan man - det vill säga jag - bli lite småfnittrig när sådana där med liv erkänt i media kommer in på jobbet. Den tredje Änglagårdsfilmen spelas in och Änglagården ligger i Ulricehamn - nåja, med omnejd. En film kräver skådespelare. Och skådespelare läser böcker. Jag säljer böcker. Jag säljer böcker skrivna av skådespelare till skådespelare. Och fjäskar in mig med att ge bort ett gratis bokmärke. Det borde väl räcka för ett tack i eftertexterna som rullar i slutet?
"Tack också till Johanna på bokhandeln som bidrog med bokmärke så vi kunde lägga ifrån oss böckerna utan att slita ut bokryggen och återgå till filmandet som gjorde denna film."
"Tack också till Johanna på bokhandeln som bidrog med bokmärke så vi kunde lägga ifrån oss böckerna utan att slita ut bokryggen och återgå till filmandet som gjorde denna film."
söndag, juli 11
Istället för annat
Har ingenting att skriva, inget nytt att komma med och inget osedvanligt spännande att avslöja. Och det kändes som en så bra idé att skriva. På något sätt skulle orden få vara det som ger mig ordning, ro och tillfredsställelse, vara det som fyller mig i en annars alldeles för rutinmässig tillvaro. Men kanske inte ikväll. Ta tag i mig själv kan jag nog skjuta på. Om jag möjligtvis skulle vara lite vilse idag är jag förmodligen inte svårare att hitta imorgon. Eller dagen därpå. Eller möjligtvis nästa vecka.
tisdag, juli 6
Mellan chips och bröllop
Okej. Nu kan jag det här. Eller nej, egentligen kan jag det inte, inleveranser, faktureringar, vilken penna till vad och jo, nästan det mesta gör mig lite nervös. Men när alla andra pratar om sina nedräkningar till semesterveckorna, tycker jag att det är nog. Jag vill också. Jag vill också göra något nytt och något annat.
Och mest passar jag kassan och tipsar folk om att läsa Kallentoft, Jonasson och Gavalda. Och tänker på framtiden, ni vet, i en sådan där fruktansvärt seriös anda. Jag hade egentligen inga tankar på att gifta mig, tänkte att det verkar rätt överskattat och ansträngande att planera så mycket tillsammans med någon annan. Men tja, det var till det där kungabröllopet inträffade. Eller ja, till den där konserten kvällen innan bröllpet om man ska vara korrekt. En sådan vill jag också ha.
Och aha, tänkte mamma och jag när vi satt bänkade framför TV:n i smyg. I brist på homosexualitet borde det fortfarande finnas en chans att få en sådan konsert. Man kanske kan ta en prins på köpet för att få konserten. Mamma ville dock hinna fixa frisyren först. Innan bröllopet alltså.
Det blir kanske så. Mellan det att en kollega frågar kunden om han har chips och uppmanar honom att stoppa in chipset i vår nya kortmaskin (kan ju aldrig vara bra med chips för hårdvaran, men vad vet väl jag) medan den andra kollegan för femte gången förklarar för mig hur man räknar ut momsen på korten (jag har aldrig avskytt moms så mycket som nu när jag förstått att det inte bara är allmänt oförskämt utan även omänskligt ologiskt att räkna ut). Någonstans däremellan blir det lätt så att jag planerar min egen konsert (med ett prinsbihang) för att få lite ordning. För att påminna mig själv om att inte hamna i de rutinerna som inte ens var mina.
Men på min konsert vill jag ha med Kikki Danielsson. Och Postgirobygget.
Och mest passar jag kassan och tipsar folk om att läsa Kallentoft, Jonasson och Gavalda. Och tänker på framtiden, ni vet, i en sådan där fruktansvärt seriös anda. Jag hade egentligen inga tankar på att gifta mig, tänkte att det verkar rätt överskattat och ansträngande att planera så mycket tillsammans med någon annan. Men tja, det var till det där kungabröllopet inträffade. Eller ja, till den där konserten kvällen innan bröllpet om man ska vara korrekt. En sådan vill jag också ha.
Och aha, tänkte mamma och jag när vi satt bänkade framför TV:n i smyg. I brist på homosexualitet borde det fortfarande finnas en chans att få en sådan konsert. Man kanske kan ta en prins på köpet för att få konserten. Mamma ville dock hinna fixa frisyren först. Innan bröllopet alltså.
Det blir kanske så. Mellan det att en kollega frågar kunden om han har chips och uppmanar honom att stoppa in chipset i vår nya kortmaskin (kan ju aldrig vara bra med chips för hårdvaran, men vad vet väl jag) medan den andra kollegan för femte gången förklarar för mig hur man räknar ut momsen på korten (jag har aldrig avskytt moms så mycket som nu när jag förstått att det inte bara är allmänt oförskämt utan även omänskligt ologiskt att räkna ut). Någonstans däremellan blir det lätt så att jag planerar min egen konsert (med ett prinsbihang) för att få lite ordning. För att påminna mig själv om att inte hamna i de rutinerna som inte ens var mina.
Men på min konsert vill jag ha med Kikki Danielsson. Och Postgirobygget.
onsdag, juni 30
En helt annan tid
Jag skulle så gärna vilja skriva ett inlägg som handlar om hur irriterad jag är på att mitt jobb uppenbarligen blivit ett sådant som säljer "supersöta sommarblommor!!" och "gulliga presentpåsar i härliga färger" med flera utropstecken och gullighet, superhet och jag vet inte vad. Men vardagen har ett annat ljus nu. Det som inte händer hände. Det som annars bara är en rubrik och en artikel blev en verklighet. De klassiska begreppen har ett ansikte, ett namn, en personlighet, en familj, vänner. Mina vänner.
Ett liv är slut. Ett liv blev bara 21 år långt. Ett steg mindre, ett regn mer eller en annan tanke och verkligheten hade varit densamma som innan. Men nu är dagen en annan, en person saknas. Inget är som det har varit och allt är precis som innan.
Det hände här. Det hände här. Rubriken var mer än en rubrik. Namnet har ett ansikte. Tårarna finns här, här. Jag sålde ett kort som skulle skickas för att beklaga sorgen och jag såg min kund börja gråta. Och jag kunde inte göra någonting. Det är inte rättvist när man bara har levt 21 år, vilka ord skulle trösta? Vilka ord skulle bota sorgen för alla de år som inte fick levas, alla de planer som inte fick provas och alla de känslor som inte fick bli sagda? Vilka ord skulle sägas för att lindra det som borde vara kvar av ett liv?
Youth is like diamonds in the sun
and diamonds are forever.
So many adventures couldn't happen today,
so many songs we forgot to play,
so many dreams swinging out of the blue,
we let them come true.
Ett liv är slut. Ett liv blev bara 21 år långt. Ett steg mindre, ett regn mer eller en annan tanke och verkligheten hade varit densamma som innan. Men nu är dagen en annan, en person saknas. Inget är som det har varit och allt är precis som innan.
Det hände här. Det hände här. Rubriken var mer än en rubrik. Namnet har ett ansikte. Tårarna finns här, här. Jag sålde ett kort som skulle skickas för att beklaga sorgen och jag såg min kund börja gråta. Och jag kunde inte göra någonting. Det är inte rättvist när man bara har levt 21 år, vilka ord skulle trösta? Vilka ord skulle bota sorgen för alla de år som inte fick levas, alla de planer som inte fick provas och alla de känslor som inte fick bli sagda? Vilka ord skulle sägas för att lindra det som borde vara kvar av ett liv?
Youth is like diamonds in the sun
and diamonds are forever.
So many adventures couldn't happen today,
so many songs we forgot to play,
so many dreams swinging out of the blue,
we let them come true.
söndag, juni 27
Tips för den lediga sommarveckan
Den här sommaren skulle inledas med två helt oplanerade och lediga veckor bortsett från två dagar med jobb i förra veckan. Och efter de lediga veckorna skulle jag jobba i en hederlig och tacksam anda.
Det var en fin plan.
Sedan fick jag frågan om jag kunde jobba en dag till under min ledighet. Det kunde jag, klart.
Sedan jobbade jag mer eller mindre jour. På en bokhandel. Brandmännen och jag. Mina kollegor har sjuka barn och tja, det kan man ju inte klandra dem för. Så jag har jobbat större delen av min sista lediga vecka. Men det gör ju inte så mycket. Det är ju långhelg och midsommarfirande.
Och jag blir sjuk. Så där-ont-i-kroppen-sjuk och jag-tycker-extra-synd-om-mig-för-att-mamma-ger-mig-te-med-honung-då-sjuk.
That's how you do it. That's how you do din sista lediga sommarvecka. Jobb och förkylning. Fina grejer.
Det var en fin plan.
Sedan fick jag frågan om jag kunde jobba en dag till under min ledighet. Det kunde jag, klart.
Sedan jobbade jag mer eller mindre jour. På en bokhandel. Brandmännen och jag. Mina kollegor har sjuka barn och tja, det kan man ju inte klandra dem för. Så jag har jobbat större delen av min sista lediga vecka. Men det gör ju inte så mycket. Det är ju långhelg och midsommarfirande.
Och jag blir sjuk. Så där-ont-i-kroppen-sjuk och jag-tycker-extra-synd-om-mig-för-att-mamma-ger-mig-te-med-honung-då-sjuk.
That's how you do it. That's how you do din sista lediga sommarvecka. Jobb och förkylning. Fina grejer.
tisdag, juni 22
Det är så jag gör det
På jobbet har vi en bok som heter "Du vet att du är svensk när..." som mest består av massa påståenden man kanske fnissar åt i smyg åt, exempelvis "Du vet att du är svensk när du tycker att en diskussion huruvida 'kex' uttalas 'jeks' eller 'keks' är givande" och "… du tror på allvar att svenska idrottsmän är de enda som inte dopar sig". Och idag har jag plockat svenskpoäng som få.
Idag har jag spenderat otaligt många timmar i Ullared. Klockan ställdes, matsäck inhandlades (nåja, choklad och Festis) och bilen intogs. Strumpor, gardiner och kakor (och jo, lite mer) blandades i en fin kundvagn. Vid entrén kan man köpa Kjellsolglasögon - spännande. Efter en givande fika med maskinkaffe och frusen bulle i Blå Fiket står jag plötsligt öga mot öga med en anställd känd från TV (jo, jag gjorde eftersökningar och mamma bekräftade det) och han stirrar betydligt mer än vad jag gör. Sedan släpper jag loss min käcka sida - en sådan sida man bara kan få i Gekås - och hittar en pyjamas med ett tryck av en ko - och det bästa? Nedanför kon står det "You really moove me". Moo-ve, det är ju så roligt det kan bli. Senare i sommar ska jag nog bjuda in till pyjamasparty.
Vår kundvagn är svårstyrd och jag tränade upp mitt allra snällaste och mest oskyldiga leende som försvar när jag körde på anklarna tillhörande den shoppingmålmedvetna 63-åriga kvinnan som på något sätt alltid hamnar framför mig i de trånga gångarna. Mamma sitter nu utmattad framför TV:n - med träningsvärk. Jag har på mig min moove-tröja.
Bland cd-skivorna armbågas jag med ytterligare några shoppingmålmedvetna 63-åriga kvinnor (stället kryllar av dem). De vill komma åt bugg- och dansbandshit för 29,90 medan jag siktar in mig på en skiva med Lunds studentsångare. "Fina låtar det där, Thorleifs kan sina grejer, det har jag alltid sagt."
Längre bort står några 64-åriga män och hänger vid kundvagnarna som damerna lastar - med bland annat Thorleifs. Käckt. De verkar inte må tip-top.
Vi åker hemåt, mamma paxar skiva nummer två som ska spelas. Efter 40 minuter Sköna maj och Sjungom studentens lyckliga dag trycker mamma lyckligt ut Lundamusik för att återuppleva och dela med sig av sin progressiva ungdom resten av resan. Nu sitter jag och kan inte sluta nynna på "dinga-dinga-dinga-dinga Lena, du gör det som en flicka ska". Mamma blev stolt över mig när jag kunde vissla med till en annan av Pughs låtar.
För att toppa dagens poängplockande i svensktävlingen stannar vi i Örsås (nej, jag vet inte) och ser en älg spatsera förbi.
Nu ska jag steka falukorv till lunchlådan imorgon.
Idag har jag spenderat otaligt många timmar i Ullared. Klockan ställdes, matsäck inhandlades (nåja, choklad och Festis) och bilen intogs. Strumpor, gardiner och kakor (och jo, lite mer) blandades i en fin kundvagn. Vid entrén kan man köpa Kjellsolglasögon - spännande. Efter en givande fika med maskinkaffe och frusen bulle i Blå Fiket står jag plötsligt öga mot öga med en anställd känd från TV (jo, jag gjorde eftersökningar och mamma bekräftade det) och han stirrar betydligt mer än vad jag gör. Sedan släpper jag loss min käcka sida - en sådan sida man bara kan få i Gekås - och hittar en pyjamas med ett tryck av en ko - och det bästa? Nedanför kon står det "You really moove me". Moo-ve, det är ju så roligt det kan bli. Senare i sommar ska jag nog bjuda in till pyjamasparty.
Vår kundvagn är svårstyrd och jag tränade upp mitt allra snällaste och mest oskyldiga leende som försvar när jag körde på anklarna tillhörande den shoppingmålmedvetna 63-åriga kvinnan som på något sätt alltid hamnar framför mig i de trånga gångarna. Mamma sitter nu utmattad framför TV:n - med träningsvärk. Jag har på mig min moove-tröja.
Bland cd-skivorna armbågas jag med ytterligare några shoppingmålmedvetna 63-åriga kvinnor (stället kryllar av dem). De vill komma åt bugg- och dansbandshit för 29,90 medan jag siktar in mig på en skiva med Lunds studentsångare. "Fina låtar det där, Thorleifs kan sina grejer, det har jag alltid sagt."
Längre bort står några 64-åriga män och hänger vid kundvagnarna som damerna lastar - med bland annat Thorleifs. Käckt. De verkar inte må tip-top.
Vi åker hemåt, mamma paxar skiva nummer två som ska spelas. Efter 40 minuter Sköna maj och Sjungom studentens lyckliga dag trycker mamma lyckligt ut Lundamusik för att återuppleva och dela med sig av sin progressiva ungdom resten av resan. Nu sitter jag och kan inte sluta nynna på "dinga-dinga-dinga-dinga Lena, du gör det som en flicka ska". Mamma blev stolt över mig när jag kunde vissla med till en annan av Pughs låtar.
För att toppa dagens poängplockande i svensktävlingen stannar vi i Örsås (nej, jag vet inte) och ser en älg spatsera förbi.
Nu ska jag steka falukorv till lunchlådan imorgon.
måndag, juni 21
Personlighetsutökning
Hemma är alla lokalkändisar. Vad jag vet finns det tre beskrivningar av mig.
- Hon på bokhandeln.
- MUF:aren, MUF, moderaten, moderatdj* - ja, och så vidare.
- Hon med det stora håret.
I lördags var jag på inflyttningsfest. "Jobbar du fortfarande kvar på bokhandeln?" "Ja." Någon månadspaus för studier spelar ingen roll.
Idag jobbade jag. "Du håller på med, ja, där nere?" "Ja." Jag hade aldrig pratat med den kunden tidigare.
För någon vecka sedan klippte jag mig. Efter att min frisör fönat mitt hår sade han "oj, det blev stort". "Jo."
Mitt "jag" är sammanfattningsvis bokhandlarmoderaten med stort hår.
Tills nu. Ikväll kan jag ha utökat min personlighet till att även vara hon som pratar med buskar vid 23-tiden en måndagskväll. För jo, jag råkade kanske sitta och försöka socialisera med ett stycke buskage. Och jag råkade kanske sitta på huk mitt inne i en ivrig konversation. Och jag råkade kanske vara lite på. Precis när det går förbi en människa. Och han kan aldrig ha anat att det faktiskt fanns en katt inne i buskarna.
En katt som för övrigt inte släppte till alls, så jag gick hem.
- Hon på bokhandeln.
- MUF:aren, MUF, moderaten, moderatdj* - ja, och så vidare.
- Hon med det stora håret.
I lördags var jag på inflyttningsfest. "Jobbar du fortfarande kvar på bokhandeln?" "Ja." Någon månadspaus för studier spelar ingen roll.
Idag jobbade jag. "Du håller på med, ja, där nere?" "Ja." Jag hade aldrig pratat med den kunden tidigare.
För någon vecka sedan klippte jag mig. Efter att min frisör fönat mitt hår sade han "oj, det blev stort". "Jo."
Mitt "jag" är sammanfattningsvis bokhandlarmoderaten med stort hår.
Tills nu. Ikväll kan jag ha utökat min personlighet till att även vara hon som pratar med buskar vid 23-tiden en måndagskväll. För jo, jag råkade kanske sitta och försöka socialisera med ett stycke buskage. Och jag råkade kanske sitta på huk mitt inne i en ivrig konversation. Och jag råkade kanske vara lite på. Precis när det går förbi en människa. Och han kan aldrig ha anat att det faktiskt fanns en katt inne i buskarna.
En katt som för övrigt inte släppte till alls, så jag gick hem.
söndag, juni 20
19 juni
Det regnade i flera timmar. Men när den sena eftermiddagen gjorde sig känd sprack det upp och solen visade sig igen. Utomhus var trottoarerna fortfarande mörka av regnvattnet, träden var så gröna som de bara är när det varit mörkt länge, fåglarnas sång var som den bara är när det varit tyst länge. Och där, just då var doften av sommaren som tydligast.
Jag vill tro att det just då bara var du och jag, att stunden bara var vår, att du fanns där för bara mig.
Igår var det tre år sedan jag kramade dig en sista gång.
Jag vill tro att det just då bara var du och jag, att stunden bara var vår, att du fanns där för bara mig.
Igår var det tre år sedan jag kramade dig en sista gång.
tisdag, juni 15
Bortsett från klockan som står och tickar på bokhyllan är det helt tyst. Inga lampor är tända, men det är ändå ljust. Jag skulle kunna vara precis varsomhelst men ändå känna mig trygg, känna mig hemma. Idag är en sådan dag som jag vill se natten bli morgon, höra fåglarna somna och höra fåglarna vakna. Så mycket lugn och fortfarande så mycket liv.
Det här kommer bli en bra sommar.
Det här kommer bli en bra sommar.
söndag, juni 13
lördag, juni 5
En helg till
Så här två dagar innan terminens sista tenta borde suckarna från tentapluggandet vara de ljudligaste, ihärdigaste och mest karakteristiska. Det har jag läst i bloggar från andra som tentapluggat. I perfekt, för de är så himla lyckliga och klara och fyllda med sommarlov nu. Men vi har två dagar kvar och i den ärligaste tonen har nog mitt sinne faktiskt tagit sommarlov också för ash, varårå me'ren'är tentan? Är'e ente dags för'å prova en såndäringa omtenta? Och jo, på något sätt har jag aldrig varit så harmonisk över tanken på en omtenta som nu. Jag pluggade så bra inför tentan i tisdags att nästa veckas aldrig fick en riktig chans. Ursäkter AB.
Men jo, jag pluggar. Jag pluggar lugnt och harmoniskt utan så många suckar.
Men jo, jag pluggar. Jag pluggar lugnt och harmoniskt utan så många suckar.
onsdag, juni 2
Kära statliga järnvägar,
Inte för att på något sätt visa mig som otacksam eller girig eller allmänt bortskämd skrivs detta. Jag är tacksam och så gott som lycklig. Det är trots allt mycket service som ligger bakom en stor kalkyl.
När man skulle kommit fram efter 23 men kommer efter 01 och får en mysig kvällspromenad som är så sen och så mysig att det är så man lär känna den nya veckan ska man vara tacksam för ersättning. Man borde egentligen tycka att möjligheten att lära känna skånska byar bortglömda sedan 20 år när tåget är stillastående i en timme är ersättning nog.
Så tack SJ, obegränsat mycket tack för den extra ersättningen. Varje krona gör skillnad. Tack! Det är ju inte varje dag man får 36 kronor.
Det är inte varje dag man får möjligheten att försvåra er existens!
När man skulle kommit fram efter 23 men kommer efter 01 och får en mysig kvällspromenad som är så sen och så mysig att det är så man lär känna den nya veckan ska man vara tacksam för ersättning. Man borde egentligen tycka att möjligheten att lära känna skånska byar bortglömda sedan 20 år när tåget är stillastående i en timme är ersättning nog.
Så tack SJ, obegränsat mycket tack för den extra ersättningen. Varje krona gör skillnad. Tack! Det är ju inte varje dag man får 36 kronor.
Det är inte varje dag man får möjligheten att försvåra er existens!
tisdag, juni 1
Några rader
En sambo införskaffad, en Carl Bildt sedd och en tenta skriven.
En del blir bostadslösa och aha, tänkte jag, så socialt. Men nej. Hon är ute och joggar. Jag äter choklad.
Carl Bildt, tidernas. Vem behöver tentaplugga när man kan lyssna på honom? En sådan hit och i en stundentstad när nördighet är standard är det köer en timme tidigare för att lyssna på honom.
Tenta. Ja.
En del blir bostadslösa och aha, tänkte jag, så socialt. Men nej. Hon är ute och joggar. Jag äter choklad.
Carl Bildt, tidernas. Vem behöver tentaplugga när man kan lyssna på honom? En sådan hit och i en stundentstad när nördighet är standard är det köer en timme tidigare för att lyssna på honom.
Tenta. Ja.
fredag, maj 28
Jag är också bra
Jag är alldeles för ung för att vara så här gammal. Men på min tid kunde vi vårt vagnpyntande, på min tid kunde vi på okänt sätt få tag i och pryda våra vagnar med världskartor från klassrum. På min tid kunde vi vårt väder. På min tid kunde vi allt. Till nästa år ska jag ha kommit ikapp min ålder. Till nästa studentfirande ska jag åtminstone ha förbättrat världen lite grann.
torsdag, maj 27
Känslan av riktig vår
Jag satt faktiskt och kände mig väldigt tillfreds idag, mitt under en tentaperiod, mitt under en desperat stund då ingen förstod någonting av vad som menades med byteskvot, relativpriser, välfärd eller det där boxdiagrammet som inte kan beskrivas annat än med svordomar. Jag kom på att jag trivs sjukt bra i Lund. Kom på att jag trots allt tycker att mitt program är bra, att det jag läser är relevant och att de jag umgås med är bra, riktigt bra, människor. Kom på att mitt tåg snart skulle rulla och att jag skulle lämna Skåne för helgen, kom på mig själv med att känna lite vemod och vara lite ledsen över att inte få dela ångesten på studiecentrum med mina klasskompisar.
Åkte med SJ, som vanligt sena. Skulle byta till Västtrafik, även de harmoniskt sena. Åkte med bussen, som vanligt med omvägar som ger omvägar en innebörd av långväga. Fick uppleva delar av, vad som uppenbarligen är, min hembygd som jag inte ens visste fanns. Klev av bussen tillsammans med den andra passageraren (jo, med busschauffören var vi tre stycken) och blev upphämtad av Ena.
Kände mig tillfreds. Kände att det var okej att ta en paus innan tentorna för att fira studenter. Kände att jag åkt hemifrån för att komma hem. Kände att det där med vår ändå är något speciellt. Kände att livet är bra, riktigt bra. Kände att man kommit hem när hundarna står i köksfönstret och väntar.
Åkte med SJ, som vanligt sena. Skulle byta till Västtrafik, även de harmoniskt sena. Åkte med bussen, som vanligt med omvägar som ger omvägar en innebörd av långväga. Fick uppleva delar av, vad som uppenbarligen är, min hembygd som jag inte ens visste fanns. Klev av bussen tillsammans med den andra passageraren (jo, med busschauffören var vi tre stycken) och blev upphämtad av Ena.
Kände mig tillfreds. Kände att det var okej att ta en paus innan tentorna för att fira studenter. Kände att jag åkt hemifrån för att komma hem. Kände att det där med vår ändå är något speciellt. Kände att livet är bra, riktigt bra. Kände att man kommit hem när hundarna står i köksfönstret och väntar.
onsdag, maj 26
Vem behöver liv när det finns tentor?
Av någon anledning blir att-göra-listan bara längre. Av någon anledning gör magen lite ont. Av någon anledning blir ögonlocken hela tiden lite tyngre att hålla uppe. Men det gör inte så mycket. Vår i Lund kompenserar för det mesta.
Det är tentaperiod. Mitt pluggäng och jag ställer klockan på morgonen för att få plats i skolan (eller tja, de andra ställer klockan och jag försover mig mest). Vi tar fikapauser för att prata om prostitution och välfärd men kan trots det klassas som lite coolare än de andra i lokalen som mest sover på borden eller pratar med ish på slutet av varje ord och diskuterar 1337 mellan de olika teknologtermerna.
Gårdagens pluggande avrundades med sällskapsspel hemma hos mig. Ingen anmärkte på mitt lila toalettpapper och jag tror att de tror att jag är sådan - en sådan som alltid har käckt och färgglatt toalettpapper.
Jag fick en blomma - som, tro det eller ej, ett dygn senare fortfarande lever.
Jag fick post idag. En MC-tidning. Se där.
Det är tentaperiod. Mitt pluggäng och jag ställer klockan på morgonen för att få plats i skolan (eller tja, de andra ställer klockan och jag försover mig mest). Vi tar fikapauser för att prata om prostitution och välfärd men kan trots det klassas som lite coolare än de andra i lokalen som mest sover på borden eller pratar med ish på slutet av varje ord och diskuterar 1337 mellan de olika teknologtermerna.
Gårdagens pluggande avrundades med sällskapsspel hemma hos mig. Ingen anmärkte på mitt lila toalettpapper och jag tror att de tror att jag är sådan - en sådan som alltid har käckt och färgglatt toalettpapper.
Jag fick en blomma - som, tro det eller ej, ett dygn senare fortfarande lever.
Jag fick post idag. En MC-tidning. Se där.
måndag, maj 24
Lundakarneval, så rätt!
Helgen? Bra? Tja, Lundakarneval, vad ska man säga? Ett tema som innehåller "fel" har aldrig varit så rätt!
Och med det bästa sällskapet blir sömntimmarna få, energin använd till max och orden räcker inte till för att beskriva hur fruktansvärt kul jag har haft det.
Men jag bor i tidernas bästa studentstad. Ungefär så skulle man kunna säga.
Och med det bästa sällskapet blir sömntimmarna få, energin använd till max och orden räcker inte till för att beskriva hur fruktansvärt kul jag har haft det.
Men jag bor i tidernas bästa studentstad. Ungefär så skulle man kunna säga.
torsdag, maj 13
EXTRA! EXTRA! According to me har bildbevisen!
DEN NYA LÄGENHETEN ÄR ETT FAKTUM!
Det har ryktats om att det faktiskt går att få tag i lägenheten man vill ha och att denna faktiskt skulle finnas i Lund. Detta trots hyresregleringar vilka rättfärdigas med att alla ska ha råd att bo, men mest resulterar i att ingen har råd att bygga någonstans att bo. According to me har granskat lägenhetsryktet.
Det var under mars månad i år som den första antydan i form av ett så kallat sms dök upp. Johanna, 20 år, drog efter andan efter att i smyg under en föreläsning ha kollat sin mobiltelefon vilken gav ett avslöjande om ett kontraktsförslag.
- Jag var chockad, säger en klart häpen Johanna.
Johanna berättar vidare om hur hon genast började packa ihop sina tillhörigheter vilka vistades i en stuga vid Lommabukten. Men havet, frågar vi, är det inte trevligt att bo där?
- Det är inte bara ett rykte att man inte blir av med lukten genom att doppa sig i Lommabukten, svarar Johanna och börjar nynna på en visa man förmodligen endast känner till om man varit på en MUF- alternativt studentsittning eller två.
Nya sysselsättningar
Den första maj, vanligtvis känd som dagen då bidragspartier kräver ledighet för att påstå sig vara arbetarpartier, var arbetslinjen omåttlig i stugan och packande och städande togs till nya höjder. Med några kommande felkörningar för att hitta till IKEA i Malmö var snart flytten ett faktum. Johanna berättar om sin bekantskap med IKEA Malmö.
- Det blev ju lite svettigt där när man såg skyltarna mot städer jag inte ens visste fanns och ännu svettigare när jag nästan hamnade i dem. Men till slut kom vi ju fram till IKEA. Där åt vi korv. Det var gott.
Något annat som uppfattades som gott var när alla paket anlände.
- Som julafton, fast med skruvmejslar istället för god mat!
Och när Johanna en vecka senare hade svettats färdigt över den sista skruven visade det sig vara sant. Hon hade en egen lägenhet i Lund. Hon hade till och med ett förstahandskontrakt.
- Se där, ja! Det kunde man ju inte tro. Det är väl jag och fem stycken till som har den kombinationen.
Gamla vanor
Bostadsmarknaden, känd för att vara så gott som obefintlig, lider av sin socialistiska anda och är som planekonomi är mest, rätt obehaglig och hungrig med brist på det mesta. Johanna, som nu nästan har läst en hel termin med nationalekonomi säger stolt:
- Jag kan måla en kurva på det!
Johanna säger sig vara glad över sin lägenhet men hämmas lite i sin glädje när hon berättar om skräckscenarier om klasskompisar som pendlat mellan Lund och Halmstad, andra tjejer som bor inneboende hos människor som tycker sig kunna utläsa för mycket "manlig energi" hos dessa och dylikt.
Äntligen hemma
Men Johanna tar tillfället i akt att skryta en smula ändå och bjuder in oss på ett hemma hos-reportage från vilket ni nedan får bilderna (exklusiva för bloggen, mammas mailbox, min hårddisk och den som behöver extra övertygelse).
DEN NYA LÄGENHETEN ÄR ETT FAKTUM!
Det har ryktats om att det faktiskt går att få tag i lägenheten man vill ha och att denna faktiskt skulle finnas i Lund. Detta trots hyresregleringar vilka rättfärdigas med att alla ska ha råd att bo, men mest resulterar i att ingen har råd att bygga någonstans att bo. According to me har granskat lägenhetsryktet.
Det var under mars månad i år som den första antydan i form av ett så kallat sms dök upp. Johanna, 20 år, drog efter andan efter att i smyg under en föreläsning ha kollat sin mobiltelefon vilken gav ett avslöjande om ett kontraktsförslag.
- Jag var chockad, säger en klart häpen Johanna.
Johanna berättar vidare om hur hon genast började packa ihop sina tillhörigheter vilka vistades i en stuga vid Lommabukten. Men havet, frågar vi, är det inte trevligt att bo där?
- Det är inte bara ett rykte att man inte blir av med lukten genom att doppa sig i Lommabukten, svarar Johanna och börjar nynna på en visa man förmodligen endast känner till om man varit på en MUF- alternativt studentsittning eller två.
Nya sysselsättningar
Den första maj, vanligtvis känd som dagen då bidragspartier kräver ledighet för att påstå sig vara arbetarpartier, var arbetslinjen omåttlig i stugan och packande och städande togs till nya höjder. Med några kommande felkörningar för att hitta till IKEA i Malmö var snart flytten ett faktum. Johanna berättar om sin bekantskap med IKEA Malmö.
- Det blev ju lite svettigt där när man såg skyltarna mot städer jag inte ens visste fanns och ännu svettigare när jag nästan hamnade i dem. Men till slut kom vi ju fram till IKEA. Där åt vi korv. Det var gott.
Något annat som uppfattades som gott var när alla paket anlände.
- Som julafton, fast med skruvmejslar istället för god mat!
Och när Johanna en vecka senare hade svettats färdigt över den sista skruven visade det sig vara sant. Hon hade en egen lägenhet i Lund. Hon hade till och med ett förstahandskontrakt.
- Se där, ja! Det kunde man ju inte tro. Det är väl jag och fem stycken till som har den kombinationen.
Gamla vanor
Bostadsmarknaden, känd för att vara så gott som obefintlig, lider av sin socialistiska anda och är som planekonomi är mest, rätt obehaglig och hungrig med brist på det mesta. Johanna, som nu nästan har läst en hel termin med nationalekonomi säger stolt:
- Jag kan måla en kurva på det!
Johanna säger sig vara glad över sin lägenhet men hämmas lite i sin glädje när hon berättar om skräckscenarier om klasskompisar som pendlat mellan Lund och Halmstad, andra tjejer som bor inneboende hos människor som tycker sig kunna utläsa för mycket "manlig energi" hos dessa och dylikt.
Äntligen hemma
Men Johanna tar tillfället i akt att skryta en smula ändå och bjuder in oss på ett hemma hos-reportage från vilket ni nedan får bilderna (exklusiva för bloggen, mammas mailbox, min hårddisk och den som behöver extra övertygelse).
söndag, maj 9
Dagens hit
Utan att erkänna det för mig själv skulle jag kunna konstatera att jag inte har pluggat den här veckan. Bortsett från kanske fem läsa sidor i två olika böcker. Istället bestämde jag mig för att söndagar är som gjorda för ohämmat läsande. Och jo, ett stycke har jag tagit mig igenom.
Kan ju bli en hit.
Kan ju bli en hit.
lördag, maj 8
Mitt samboskap med Billy, Jonas och gänget
De heta kvällarna med Billy, Jonas och resten av gänget är över. Den första romansen har svalnat och vi går in i det klassiska vardagsförhållandet. De sista plankorna blev en hel möbel i torsdags och såväl blodet som svetten ödslade över dessa tar torkat. Stjärnmejseln har förlorat sin form och skrivbordslådan är inte helt samarbetsvillig, men likväl är mitt lundaboende så gott som klart.
Mamma hade med sig en specialinköpt inflyttningspresent. "Jag såg det och tänkte på dig!" Jag fick lila toalettpapper.
Den minsta av mina nyinköpta kastruller har missförstått sin funktion och väljer att inte värma, utan bränna fast all mat på sidan som sägs räknas.
Jag har inte socialiserat med en enda granne, men fått en katt till vän och funderar på att smygadoptera den in till lite fikakvällar med mjölk och kakor då och då.
Jag har lärt mig det exakta minutantalet det tar att gå till skolan och således börjat nyttja min sedvanliga tidsoptimism och komma för sent.
Jag har till och med bokat tvättid i tvättstugan i väldigt lundensisk kvällsanda.
Jag har en vattenkanna och blomkruka i fönstret. Man kan ju låtsas.
Det här kan bli riktigt bra. Och jag kan till och med lova scoop i form av "EXKLUSIVA FOTON INOM KORT!"
Mamma hade med sig en specialinköpt inflyttningspresent. "Jag såg det och tänkte på dig!" Jag fick lila toalettpapper.
Den minsta av mina nyinköpta kastruller har missförstått sin funktion och väljer att inte värma, utan bränna fast all mat på sidan som sägs räknas.
Jag har inte socialiserat med en enda granne, men fått en katt till vän och funderar på att smygadoptera den in till lite fikakvällar med mjölk och kakor då och då.
Jag har lärt mig det exakta minutantalet det tar att gå till skolan och således börjat nyttja min sedvanliga tidsoptimism och komma för sent.
Jag har till och med bokat tvättid i tvättstugan i väldigt lundensisk kvällsanda.
Jag har en vattenkanna och blomkruka i fönstret. Man kan ju låtsas.
Det här kan bli riktigt bra. Och jag kan till och med lova scoop i form av "EXKLUSIVA FOTON INOM KORT!"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
